Vad avgör hur det går för de politiska partierna? Det finns så klart många faktorer som spelar in – men Statistiska centralbyråns stora partisympatiundersökning (presenterades 2/12) visar en tydlig trend. Ideologisk förankring och politisk tydlighet uppskattas av väljarna.
Moderaterna, som för bara sex månader sedan fick sitt sämsta stöd på fjorton år, har återhämtat sig ordentligt. Nu får partiet 22,2 procent, vilket är 4,1 procentenheter högre än i den föregående mätningen. Partiledarbytet som statsvetare varnade för att genomföra så kort innan valet har följts av en ökad politisk tydlighet. Sakinnehållet har inte förändrats radikalt. Men Ulf Kristersson har bättre än sin företrädare lyckats betona liberalismens frihet och företagande såväl som konservatismens krav på en stark kärnstat – utan lasten av de tidigare politiska omsvängningarna.
Miljöpartiet får 3,8 procent jämfört med valresultatet på 6,9 procent. Det idealistiska partiet som innan valet lovade guld och gröna skogar har utan tvekan haft en besvärlig regeringsperiod. Friår, arbetstidsförkortning, allmän konsumtionskritik och humanare flyktingpolitik var viktiga vallöften för partiets gräsrötter – men verkligheten kom i kapp ideologin. Åsa Romsons avgång hjälpte föga – språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin har lägst förtroende av partiledarna. Nu tappar man väljare åt alla håll, och om det var val i dag skulle MP inte komma in i riksdagen.
Centerpartiet gjorde i mångt och mycket om sitt ideologiska och politiska program inför valet 2014, och fick med det även en annan väljarbas. Under mandatperioden har Annie Lööf gång på gång belönats för sin stora principfasthet. Nu backar man jämfört med mätningen i maj, från 11,3 till 9,5 procent – C riskerar gå Miljöpartiets framtid till mötes. Regeringsfrågan och migrationspolitiken hänger som ett moln över partiet. När regeringsbildningen närmar sig kommer Annie Lööf att behöva bekänna färg, och göra minst en stor del av sina väljare besvikna.
Kristdemokraterna ligger fastfrusna på sin låga nivå och får återigen 3,1 procent i stöd. Partiet har tappat var tredje väljare sedan valet 2014. Det grundläggande problemet är att man länge har slitits mellan två olika falanger, och fortfarande inte har lyckats hitta en tydlig profil eller väljargrupp. Den konservativa högersträng som partiet försökte slå an i fjol hade behövts redan under Moderaternas liberalkonservativa vakuum. Nu framstår den grunden som betydligt svagare – samtidigt som Ebba Busch Thor kritiseras internt av partiets kristna vänsterfalang, med socialt ansvarstagande som ett viktigt värde.
Många faktorer spelar in i ett partis uppgång och fall och i politiken är det inte alltid helt enkelt att utröna precis vad som leder till vad. Men en sanning verkar det finnas: Partier som har tydlig politisk grund belönas av väljarna. Partier som inte lyckas formulera en sådan eller som sviker sina ideal straffas. När vi nu står inför en stundande valrörelse är det en läxa som många kommer att påminnas om.