Man kan säga att innerstaden formades när ringmuren byggdes. Den utgör ju gränsen mellan innerstaden och resten av Visby. Men talar man om innerstadens karaktär så kan man inte peka ut någon enskild epok eller något århundrade som skapat den. Varje tidsperiod har lämnat sina avtryck efter sig och ibland suddat ut en del av det som fanns.
Så måste en levande innerstad vara även i framtiden, tycker jag. Det är viktigt att bevara miljön, men inte fullkomligt intakt. Den är inte ett diorama på en utställning eller ett formalinindränkt museiföremål. Även vår tid måste i någon mån få lämna avtryck efter sig och lämna sitt bidrag till en unik miljö.
Därför är jag glad över mark- och miljödomstolens beslut, att markägaren får riva ett litet bulhus och kiosken vid Södertorg, för att utveckla kvarteret Atterdag 6. Förhoppningsvis lever fortfarande de planerna i högönsklig välmåga, till gagn för både innerstaden och Regionen.
Byggnadsnämnden gav klartecken för rivningen våren 2017, men Länsstyrelsen överprövade det beslutet och stoppade rivningen med hänvisning till byggnadsordningen i Regionens egen detaljplan. Länsstyrelsen konstaterade i ett pressmeddelande att:
”Bulhus är särskilt utpekade i byggnadsordningen som särskilt värdefulla byggnader.”
Region Gotland hade alltså skapat de förutsättningar som länsstyrelsen kunde åberopa för att stoppa rivningen. Men var det verkligen meningen att det oansenliga bulhuset skulle betraktas särskilt värdefullt? Det är lätt gjort att på ett övergripande förberedande plan, som i en detaljplan, slå fast principer som kan innebära oerhörda inskränkningar. Det sker ju innan det står klart vad man i så fall ger upp. Då kan ett litet bulhus upphöjas till en dignitet som egentligen inte är motiverad. Så det är alltid viktigt med sinne för proportioner, även när man formulerar de dokument som påverkar förutsättningarna för framtida beslut.
Vi får se om mark- och miljödomstolens beslut överklagas till högre instans. Och om så sker, så får vi se hur det går. Tyvärr finns det ju en tendens att kontroversiella fall som detta får varannan ja och varannan nej i den möjligen rättssäkra men definitivt osäkra juridiska provningen. Jag hoppas att mark- och miljööverdomstolen inte följer det mönstret, om den får chansen.