För lite och för sent. Så kan regeringens föreslagna polissatsning sammanfattas. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill skjuta till 200 miljoner kronor till Polismyndigheten i sin kommande vårbudget. Pengarna ska bland annat gå till ökad förmåga att utreda sexualbrott och ny utrustning till polisen, som fler kroppskameror och skyddsvästar.
Genom resursförstärkningen kan skyddsvästar, förstärkningsvapen och kroppsburna kameror köpas in tidigare än beräknat, sade justitieminister Morgan Johansson (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) vid den pressträff då tillskottet presenterades. Polisförbundet välkomnar naturligtvis alla insatser som kan öka skyddet för poliser, och är därför positiva till förslaget. Regeringen ökade även i höstbudgeten anslaget till Polismyndigheten med 2 miljarder kronor för år 2018.
Det är dock omöjligt att inte sätta dessa satsningar i relation till regeringens övriga prioriteringar och tidigare politik. Krisen inom polisen har varit ett faktum i flera år – och under samma tid har den allvarliga brottsligheten ökat och otryggheten blivit större. Det finns många politiker och partier som bär skuld i detta, men för de senaste årens uteblivna satsningar är regeringen ytterst ansvarig.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har fram till förra årets höstbudget avstått från att tillsätta de resurser som krävs. I stället kommer pengarna först efter nästan hela mandatperioden – lagom till valrörelsen. Samtidigt föreslår en utredning som regeringen har tillsatt att 225 miljoner kronor tillförs till kulturbudgeten. Målet är bland annat att tio procent av de statliga myndigheterna ska ha en anställd konstnär år 2020. ”Nu ska jag läsa utredningen och jag tar detta som en utgångspunkt, men det betyder inte att det inte kan bli mer”, sade kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) om anslaget på presskonferensen nyligen.
Regeringen avser alltså att skjuta till mer medel för bland annat myndighetsanställda konstnärer än för den så kallade satsningen på polisen. Det är inte en ansvarsfull prioritering i en tid av stora samhällsproblem. Regeringens tidigare ovilja och oförmåga att prioritera polisen innebär dessutom att en stor del av de nya resurserna behöver användas för att täppa till underskott som redan finns i myndigheten.
Politik är att vilja, sade Olof Palme år 1964. Men politik är snarare att välja. Inom samhällsapparaten gäller att varje satsning på någonting är en utebliven satsning på någonting annat. All annan verksamhet är avhängig att medborgarnas fri- och rättigheter är skyddade. Lag och ordning måste därför vara politikens huvuduppgift. Regeringen har med all önskvärd tydlighet visat att den varken vill eller väljer att satsa på polisens verksamhet.