Sedan Destination Gotland meddelat att de höjer priserna för gods och gotlänningar har reaktionerna varit många och kraftfulla. Ilska riktas mot företaget. Priserna och utvecklingen ifrågasätts. Företagen som behöver transportera gods anklagar DG för bristande förståelse och dialog.
Det är lätt att förstå alla upprörda röster. Och bristen på dialog är en kritik som träffar rätt. Men utöver detta är det svårt att anklaga ett privat företag för att de försöker tjäna pengar. Hur man än vänder och vrider på frågan så är det staten som står med ansvaret för den här utvecklingen. Eftersom problemet ligger i upphandling och avtal.
När färjetrafiken upphandlas och en enda aktör tilldelas uppdraget blir resultatet i praktiken en monopolsituation. Bristen på konkurrens gör att priserna inte justeras efter marknadens vanliga logik. Den enda leverantören får stort utrymme att styra och ställa som de vill.
Nästa problem är avtalen som skrivs med leverantören och som styr vad de ska och kan göra. Avtalen synes allt för tillåtande. Det är märkligt att upphandlingar som ger en aktör monopol på en marknad resulterar i så dåliga avtal. Gotlandstrafiken är långt ifrån det enda exemplet. Det ser nästan ut som att beställaren tänker att ”det är ju ändå bara en leverantör, så det är väl inte så noga exakt hur avtalet ser ut”. Det borde vara tvärtom. Avtalen borde vara extremt noga utformade när upphandlingen innebär avtal med endast en leverantör.
Som GA:s senaste granskningar visar finns det gott om utrymme för DG att höja priserna ännu mer. Detta utan att beställaren - staten, via Trafikverket - synes kunna göra något åt det. Och, vad värre är, detta oavsett vilka skäl som ligger bakom prishöjningen.
DG hänvisar till klimatanpassningar och den nya klimatlagen vilket kräver fler gasfärjor. Men klimatlagen kom till efter att det aktuella avtalet med DG skrevs. Och klimatlagens och regeringens deadline för utsläppssänkningar inträffar flera år efter att avtalet går ut. I det gällande avtalet finns krav på en gasfärja. DG har köpt två. Hittills.
När bolagets VD förklarar de höjda biljettpriserna med högre kostnader för klimatanpassningar är det något som skaver. Ingen har krävt detta av dem. De utgår istället, på goda grunder, från att det kommer att krävas i nästa avtalsomgång från 2027. Trafikverket meddelade i början av sommaren att klimatfrågan kommer prägla nästa upphandling. Men att använda dagens avtal för att höja priserna i syfte att stärka sitt monopol var kanske inte meningen med avtalen.
DG förtjänar måhända kritik för att de utnyttjar avtalen för att bita sig fast i en monopolsituation. Staten förtjänar betydligt mer kritik för att de möjliggör det.
Nästa upphandling och avtal behöver, oavsett hur de i övrigt utformas, ha en förbättrad konkurrens i fokus. Då kan det åtminstone bli bättre på sikt.
I höst påbörjar Trafikverket samtal med regionen om framtidens trafik. Regionen bör då tala klarspråk om vad de anser om monopolet och vad som behöver förändras.