Andelen personer som uppger att de utsatts för brott ökar, trots det vill regeringen inte närmare undersöka vilka brottsoffren och förövarna är. Brott mot enskild person är på den högsta nivån sedan Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökningar började år 2006. Det är ”allvarligt” enligt statsminister Stefan Löfven (S).
Läget är dock mer än allvarligt, det gränsar mot katastrofalt. Samtidigt avslöjas det nu att regeringen år 2014 kallt räknade med att omorganisationen av Polisen skulle leda till att poliser lämnade sina jobb. ”19 000 eller 20 000 poliser spelar ingen roll”, uppges dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) ha sagt till landets samlade polischefer (SvD 16/11).
Hittills i år har över 800 poliser lämnat sina jobb, om 273 poliser till slutar landar vi på 19 000 poliser jämt. Vi kan tyvärr konstatera att det minskande antalet poliser gör skillnad. Regeringens nonchalans inför Polisens problem är häpnadsväckande.
BRÅ:s statistik visar tydligt att vi behöver satsa mer på polis och rättsväsende. 15,6 procent av de tillfrågade uppger att de drabbades av något (eller några) av följande brott förra året: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Rädslan för att utsättas för brott begränsar livet för många fler än de faktiska brottsoffren. Fler synliga poliser skapar trygghet.
Sexualbrotten ökar snabbt från 1,0 procent år 2014 till 1,7 procent år 2015 och 2,4 procent år 2016. 2,4 procent motsvarar 181 000 personer. Kvinnor är mest drabbade, 4,1 procent uppger att de utsatts för sexualbrott förra året (3,0 procent år 2015). Till bilden hör också att en stor andel sexualbrott inte anmäls.
Moderaterna föreslår skärpta straff för sexualbrott, både våldtäkter och sexuellt ofredande med ett minimistraff på nio månader. Bättre och mer specialiserade brottsutredningar föreslås också. Mest uppmärksamhet fick dock ett förslag om att närmare granska vilka som begår brott och vilka som utsätts för brotten.
Det har kritiserats som ett i det närmaste rasistiskt förslag eftersom etnicitet skulle finnas med som en parameter. Justitieminister Morgan Johansson (S) hävdar att det är ett sätt för Moderaterna att ”skylla på invandrarna” i stället för att prata om att ”de som begår de här brotten är män” (SVT 14/11). Ett uttalande som Johansson ironiskt nog knappast skulle kunna ha gjort utan visst statistiskt underlag.
Kritiken mot M är överdriven. Det finns all anledning att undersöka så många aspekter, exempelvis kön, ålder, socioekonomisk status och likande, som möjligt på brottslighet i syfte att förstå varför brott begås och vad man kan göra för att förebygga brotten. Kan man se ett mönster när det gäller etnicitet är väl det bra då det rimligen ökar möjligheterna att förebygga brott. Om regeringen ser så allvarligt på den ökande brottsligheten som statsministern gör gällande så borde inte justitieministern avfärda en bred kartläggning av både förövare och brottsoffer.