När Göran Perssons efterträdare som partiledare för Socialdemokraterna skulle utses så etablerades en förutsättning tidigt i processen. Det var dags för en kvinna på posten. Det bidrog till att det snart bara fanns en kandidat tillgänglig för valberedningen Mona Sahlin. Som också valdes. Med känt resultat.
När regionstyrelsens ordförande Björn Jansson ska utses så har jag bara noterat en röst som insisterat på att det är dags för en kvinna. Nämligen Gotlänningens ledarskribent i GT, den C-märkta riksdagskandidaten Eva Bofride.
Det är nästan så man kan misstänka en dold agenda...
Beroende på hur man ser på saken finns det nu bara en eller två kandidater kvar. Meit Fohlin och Filip Reinhag. Valberedningens ordförande Christer Engelhardt (S) sade i onsdagens GA att:
– Det är två likvärdiga, goda och kompetenta kandidater. Det blir kanske inte en jättelätt uppgift för valberedningen.
Nej, lätt blir det nog inte. Men av helt andra skäl än dem Engelhardt anger.
Till att börja med är de inte likvärdiga. De är, vilket spelar större roll för somliga än andra, av olika kön. De är också olika meriterande. För ingen av dem kan egenskapen föregås av kategoriseringen "tungt".
Meit Fohlin är väl den som är mest meriterad om man bara tar hänsyn till de uppdrag kandidaterna formellt har haft. Men för meritvärdet måste det väl också spela roll hur hon har handskats med dessa uppdrag? Som regionråd har hennes portfölj varit så lätt att hon burit den som en heliumballong.
Filip Reinhag har meriterat sig främst som ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Som är på väg att avvecklas. Om han verkligen blir regionstyrelsens ordförande får han faktiskt ta över en del av det ansvar som han nu haft som nämndordförande. Men det blir bara en liten del av hans nya fögderi, vilket visar hur mycket högre kraven är på en ordförande i regionstyrelsen.
De två kandidaterna representerar dessutom olika falanger eller flyglar av partiet. Om Socialdemokraterna prioriterar goda relationer med Vänsterpartiet och Miljöpartiet så är Meit Fohlin säkert rätt val.
Vem som än tar över får ett svårt uppdrag. Under det rödgröna maktinnehavet sedan 2010 har Region Gotlands ekonomi undan för undan gröpts ur av kostnadsökningar man inte tagit kontroll över. Då har det inte hjälpt att intäkterna stiger. Ännu mindre hjälpte skattehöjningen man genomförde.
Vem det än blir så hoppas jag att deras tid vid makten blir kort. 2018 har Gotland chansen att byta styre.