Socialdemokraterna har i välfärdsdebatten svårt att komma runt problemen med de växande vårdköerna. I slutet av april röstade riksdagen igenom vad regeringen vill ska framstå som en skärpning av Hälso- och sjukvårdslagen, men som i själva verket är en urholkning av densamma. Samtliga allianspartier förutom Centern röstade dock för regeringens proposition ”Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti”.
Där föreskrivs exempelvis att dagens ”rätt” att träffa en läkare inom sju dagar om behov föreligger ersätts med en rätt att få en medicinsk bedömning inom tre dagar, som kan utföras av en sjuksköterska.
"Styrande principer..." föregicks av massiv kritik från flertalet remissinstanser. Myndigheten Vårdanalys varnade exempelvis för att den nya garantin skulle öka de redan stora regionala skillnaderna. Kritik har även framförts mot att det inte tvunget behöver vara en läkare som gör den första medicinska bedömningen, vilket anses äventyra patientsäkerheten.
Centerpartiet i Landstinget Dalarna föreslog nyligen upprättandet av virtuella hälsorum. Dessa hälsostationer syftar till att med teknikens hjälp föra vården närmare till boende på landsbygden där samhällsservicen sakta monteras ner. Förslaget går hand i hand med den explosionsartade ökningen av digitala vårdtjänster. Antalet digitala undersökningar har nästan tredubblats på bara ett år från 13 000 i april 2017 till 35 000 i april i år. Fem landsting/regioner och sju privata aktörer har etablerade digitala vårdtjänster. Gotlänningarna tillhör för övrigt inte de mest frekventa användarna med beräknade 10-15 besök per 1 000 invånare. I fredags (15/6) presenterade Socialstyrelsen en första utvärdering av vilken påverkan dessa tjänster har på vårdsystemet i stort.
Vi ser alltså två parallella processer inom vården: Landstingen har svårt att erbjuda den tillgänglighet som medborgarna har rätt att kräva. Samtidigt vill regeringen sänka kraven för den första kontakten på vården, en kontakt som i allt fler fall desstom handlar om ett "besök" via videolänk och chatt.
Det kanske inte förvånar att 90 procent av dem som utnyttjar det digitala alternativet är under 50 år. Äldre marginaliseras när alltmer av samhällsutbudet ska skötas via länk.
Visst erbjuder de digitala tjänsterna en fördel för dem som vet hur man använder dem. Det går snabbare att få en undersökning och primär- och sjukvården avlastas i viss mån. Samtidigt är risken för överutnyttjande av en vård som är så lättillänglig uppenbar. Utan det fysiska mötet blir det förklarligt nog även omöjligt att genomföra en mer heltäckande undersökning av patienten.
Det är värt att se på utvecklingen med ett kritiskt öga. Om landstingen i tilltagande grad väljer att styra över en ökande andel besök till den digitala arenan för att korta köer är vi inne på en farlig väg. Förlorarna är ju den grupp som är i störst behov av råd och hjälp men som redan idag har svårt att få den.