I dag inleds Kristdemokraternas riksting i Västerås. Ordföranden för partiets ungdomsförbund, Sara Skyttedal, har meddelat att hon har ställt champagnen på kylning. Hon hoppas att partiet, som flera distrikt kräver, ska riva upp decemberöverenskommelsen. Efter helgen vet vi om Skyttedal får anledning att fira.
Kristdemokraterna har börjat staka ut en mer tydlig högerprofil. Rikstinget ska förhoppningsvis rösta ja till Natomedlemskap och partiet har stuckit ut hakan med flera förslag kring invandringspolitiken och även frågan om de svenska medborgare som ansluter sig till Islamiska statens terror.
Sara Skyttedal har gått i täten för dessa frågor. Redan för ett år sedan efterlyste hon en översyn av hur stor asylmottagning Sverige klarar av. För detta möttes hon av synnerligen hårda ord från flera ledande företrädare inom partiet. Kanske borde några av dessa framföra en ursäkt?
Partiledaren Ebba Busch Thor har sagt att hon vill att KD ska stå längst till höger i svensk politik. Det är mycket bra. Svensk borgerlighet behöver ett tydligt konservativt alternativ, annars lär väljartappet till Sverigedemokraterna, som kallar sig socialkonservativa, fortgå.
2009 skrev debattören Roland Poirier Martinsson en debattartikel i Dagens Nyheter i vilken han hänvisade till undersökningar gjorda av Demoskop och United Minds som visade att det finns en stor väljargrupp i Sverige som omfamnar konservativa värderingar. När det parti som traditionellt har varit de konservativas förstahandsval, Moderaterna, mer och mer rört sig mot en liberal ideologi finns det förutsättningar för KD att växa och bli i Sverige vad Angela Merkels CDU är i Tyskland.
En intressant aspekt i Poirier Martinssons analys var att många av dessa konservativa väljare inte drivs av ett motstånd mot välfärdsstaten, även om de ogillar slöseri med skattepengar och bidragsfusk. Det finns alltså en möjlighet för Kristdemokraterna att växa, inte bara genom borgerlig kannibalism utan även genom att locka till sig värdekonservativa socialdemokrater.
Det handlar om väljare som av hävd röstat på Socialdemokraterna men som har föga till övers för dagens identitetspolitiska vänster. Det är väljare som gillar kungahuset, försvaret och skolavslutningar i kyrkan. De ogillar rasism men vill ha en mer restriktiv invandringspolitik.
Dessa väljare har ganska lite gemensamt med vänsterfalangen inom Kristdemokraterna. Den falangen har traditionellt varit pacifistiskt lagd, betonat rehabilitering framför hårdare straff och haft en närmast naiv syn på svenskt flyktingmottagande.
Problemet är att denna gamla KDS-falang fortfarande har en stark ställning i partihierarkin. Men vinner Ebba Busch Thor en gång för alla kampen mot dem, kan behovet av stödröster för att klara riksdagsspärren snart vara ett minne blott.