I början av varje år får världens rikaste sig en känga, i form av ojämlikhetsrapporten från den globala hjälporganisationen Oxfam. I år var beskedet från Oxfam (21/1) återigen att de allra rikaste samlar på sig allt mer och förmögenheter borde beskattas hårdare. Den här typen av nyheter följs ofta av en lista över de tätaste dollarmiljardärerna.
Samtidigt är det knappast rättvisande att låta ett fåtal superrika stå som symbol för kapitalkoncentration i vår tid. De verkliga maktfaktorerna är de ansiktslösa institutionerna, som förvaltar allas vårt sparande.
Förskjutningen till mer avlägsna ägare märks i att det inte längre är vanligt att möta verksamheter som kan identifieras med en enskild ägare av kött och blod. Än ovanligare är det om personen finns lokalt närvarande. Särskilt större företag kontrolleras ofta av institutioner – som fonder, banker och försäkringsbolag. Det är inte ovanligt att fastigheter i städerna ingår i stora portföljer och snabbt kan byta ägare. Likaså är svenska bolagsskogar attraktiva investeringar för världens pensionsfonder.
Att brittiska fastighetsbolag, holländska pensionsfonder och kinesiska industriföretag kan vara viktiga ägare till betydande tillgångar i Sverige är också ett uttryck för hur globala finansmarknaderna är.
Samtidigt finns det baksidor med det distanserade ansiktslösa ägandet. En lokalt närvarande ägare lär göra en del andra avväganden än den vars enda mål är att klara av ett avkastningskrav, något som kan märkas från Stockholms innerstad till glesbygdens utmarker. Att en av världens största investeringsfonder – under stora folkliga protester i huvudstaden – vill omvandla ett kvarter vid Stureplan för att öka lokalytorna är ett uttryck för det. Ett annat är hur investerare runt om i Sverige planterar igen åkermark med skog, ofta under suckar från lokalbefolkningen som får se sitt landskap förändrat.
En fond kan ofta äga aktier i en mängd bolag, men sakna personalen för att noga följa innehaven så att de vet hur de ska rösta under bolagsstämmor. Tjänsten att bevaka de delägda företagen köps in från globala rådgivningsföretag. Den moraliska kompassen outsourcas.