Det händer saker när man höjer skatter, eller inför nya. Saker och ting förändras. Människor börjar bete sig annorlunda eller flyttar åtminstone på sina pengar.
På vissa områden är detta en accepterad okontroversiell sanning. Höjer man skatten på cigaretter så säljs det färre cigaretter. Åtminstone av den sort som det betalas skatt på.
På andra områden låtsas många som att det går att höja skatter utan att det får några effekter, exempelvis på medborgarnas benägenhet att arbeta eller arbetsgivares vilja och förmåga att anställa. Men det är klart att även sådana skatter ändrar människors beteende. Och det kan förändra beteendet så mycket att en skattehöjning inte alls ger ökade skatteintäkter i den planerade utsträckningen. Skatteintäkterna kan till med sjunka när man höjer skatten.
Ta Socialdemokraternas nya och helt odefinierade förslag till kapitalbeskattning, till exempel. De har lägligt nog inte berättat hur skatten ska utformas. Men så mycket vet vi att kapital är lättrörligt. Man kan flytta kapital utan ens resa sig ur stolen.
Kanske vore det önskvärt att kunna beskatta kapital i högre utsträckning än i dag. Det är definitivt olyckligt att arbete beskattas så hårt i jämförelse med hur kapital beskattas. Men det som händer när man försöker beskatta kapitalet är att det rör på sig. Det hamnar någon annanstans där det inte beskattats lika hårt. Någonstans där det inte bidrar till riskkapital och verksamheter som faktiskt ger skatteintäkter i Sverige.
Höjda kapitalskatter kan därför definitivt innebära minskade skatteintäkter totalt. Statens ekonomi skadas, och Sveriges ekonomi skadas än mer.
Men borde inte de som ska betala kapitalskatten vilja bidra till välfärden? Det kan man tycka. Men är det realistiskt att anta att alla ska förhålla sig solidariska med en socialdemokratisk regering som man kanske upplever uppträder ansvarslöst, när den exempelvis lovar bort extra semesterveckor?
Det är nog mer realistiskt att förutsätta att det inte är hur ägarna till kapitalet kommer att resonera.
Om en skattehöjning kan minska skatteintäkterna, så följer det logiskt att skatteintäkterna kan öka när man sänker skatten. Och så förhåller det sig faktiskt med vissa skatter i högskattelandet Sverige, om man ska tro sakkunskapen. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg presenterade i vintras en rapport (Lafferkurvans återkomst) där han menar att de högsta skattenivåerna på arbete i Sverige är så höga att man faktiskt skulle kunna öka skatteintäkterna genom att sänka skatten. När fler frivilligt arbetar mer så bidrar de dessutom – förutom med sina skatter – med tjänster och produkter till vårt samlade välstånd, oavsett om de är läkare, ingenjörer eller vad det än vara månde. Alla vinner.
Sverige behöver en regering som för en hållbar skattepolitik.