Asylsökandes boende och ersättningar ska upphöra när ett asylbeslut vunnit laga kraft, enligt ett lagförslag från regeringen. Lagen ska börja gälla från den 1 juni i år.
De nya reglerna som är sända på remiss till lagrådet är en del av höstens migrationsöverenskommelse mellan regeringen och allianspartierna. Förslaget betyder att en person som får avslag på sin asylansökan och ska lämna landet inte får bo kvar på migrationsverkets boende och inte heller får bidrag från staten.
I det här fallet, som i så många andra, gör inte regeringen någonting förrän situationen är akut. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger till DN (3/3): ”Vi behöver de här platserna till andra som är asylsökande och då måste man se till att de som får nej flyttar och åker hem igen”.
Dagens svåra situation är delvis ett resultat av inkonsekvenserna i migrationspolitiken. Tyvärr är det personer med asylbehov som blir lidande. Att personer utan skyddsbehov stannar kvar och tar upp platser för behövande är inte en värdig politik.
Av naturliga skäl är det inte lätt att få till frivilliga återvändanden när svenska skattebetalare fortsätter att finansiera boende, kläder och mat även efter att en rättsäker asylprocess avslagit en ansökan. Till och med papperslösa som går under jord har rätt till försörjningsstöd, något Moderaterna gått ut och sagt att de vill ändra.
Är generositeten mot personer som bevisligen inte har asylskäl ett sätt att hantera den otrevliga känslan av att behöva säga nej är det synnerligen dåligt skött. Det är inte hjälpsamt att ge personer möjligheten att stanna i Sverige men utan vare sig medborgerliga rättigheter eller möjligheter att få ett jobb. Men även migrationssystemet belastas. När flyktingkrisen har blivit till en kris för statens finanser bör systemet prioritera människor på flykt och inte sådana som ska återvända.
Migrationsverket har uttryck oro över att indragna boenden och ersättningar ska få fler att avvika. För att arbeta emot att personer lever gömda i landet har regeringen tillsatt en utredning om straffen för arbetsgivare som använder arbetskraft som uppehåller sig illegalt i landet.
Delar av migrationspolitiken och även lösningar på problem som uppstår som en följd av den har tappat en grundläggande princip. Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forsell fångar det: ”Det är en viktig signal om att det måste vara skillnad på ja och nej i asylprocessen”.
När över 20 000 personer väntar på att utvisas från Sverige åskådliggör det inte bara stora brister i systemet. Utan också att skillnaden mellan ja och nej allt mer har suddats ut. Nej verkar ha blivit mera av ett nja.
Att göra lagstiftningen konsekvent och tydlig är behövligt. Men det verkliga arbetet i sammanhanget kvarstår – att få personer som fått avslag på asylansökan att återvända. Hanteras inte det kan situationen långsiktigt bli ohållbar och Sverige kan tvingas behöva säga nej till personer som asylrätten är tänkt att hjälpa.