Politiken har verkligen inte backat för att ge sig in och fippla med skolan och dess arbetsformer. Att politiken ska lämna skolan i fred, ge den lugn och ro och låta professionen styra – det har blivit en allt vanligare uppfattning.
Jag har själv argumenterat för att lärarna måste återges den status de en gång hade och inte reduceras till att inom snäva ramar, med omfattande påtvingad dokumentation, noggrant registrera den svenska skolans misslyckande.
Men samtidigt har jag inte kunnat befria mig från tanken att det inte bara är politiken som är ett problem. En lärarutbildning som under lång tid varit undermålig och förvridits av underlig ideologi har också stukat lärarna.
Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, är bekant som krönikör för läsare av denna sida. Senaste numret av magasinet Axess innehåller en mycket läsvärd artikel av Inger Enkvist, där hon ger en liten men mycket tydlig bild av detta problem. Detta genom att beskriva böcker av den som hon beskriver som Sveriges i särklass mest inflytelserika pedagog, Roger Säljö. Böcker som är obligatorisk läsning som kurslitteratur vid Sveriges lärarutbildningar. Hon skriver bland annat:
”Läsaren slås av fientligheten mot kunskap, skolor, läroböcker, lärare samt elever med bra resultat. För författaren är skolan en onaturlig värld, eftersom den lägger vikt vid att läsa och skriva. Han vill framhålla en vardagsvärld, där man lär sig genom samtal.”
För pedagogen Roger Säljö är arbetsformerna viktigare än kunskaperna. Inlärning är en social process som sker i grupp, inte genom studier och enskilt tänkande. Han undviker termen ”inlärning” och gillar inte heller att tala om ”kunskapsinhämtning”. Trots att han skrivit en bok med titeln ”Lärande i praktiken” så undfägnar han inte lärarstudenterna med några visdomsord om vad de ska göra när de i praktiken ställs inför situationer som när elever inte anstränger sig, när de skolkar eller saknar förkunskaper från tidigare årskurser. Inger Enkvist igen:
”Han säger rent ut i ’Lärande och kulturella redskap’ att man inte ska ’se undervisning som orsak till lärande’. Han nämner inte lärarflykt från skolan. Han är uppenbarligen en intellektuellt lagd person, men han yttrar sig om skolan som om han vore antiintellektuell.”
Skolforskningen tyder på att lärarledd undervisning ger de bästa utbildningsresultaten och att inget är viktigare för skolan än goda lärare. Men den svenska skolan och lärarutbildningarna har utvecklats i en helt annan riktning. Det är inte konstigt att den svenska skolan kan vara dyr och samtidigt underprestera avseende elevernas kunskaper och förmågor.
Skolans väg till framgång är lång. Och den är svårare än att bara lämna lärarna i fred.