Det tog över två år av oppositionspolitik på låtsas innan Moderaterna och Anna Kinberg Batra förstod att det inte kunde fortsätta så under hela mandatperioden. Om man är väldigt kritisk mot regeringens politik så kan den inte ges fri lejd genom riksdagen.
Så tar man inte ansvar för landet, så förvaltar man inte väljarnas förtroende och så skapar man inte förtroende för den politik man står för. Eller inte står för.
Jag hälsade omsvängningen med glädje. Moderaterna på Gotland var mindre entusiastiska. Det gäller åtminstone gruppledaren i fullmäktige Simon Härenstam, som till helagotland.se bland annat sade:
– De ska inte ha någon vågmästarroll, oavsett vilka som sitter i regering. Jag vill inte ersätta en svag röd-grön regering, som gör ett dåligt jobb, med en annan minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna.
Synen på hur politik bör bedrivas under olika omständigheter kan ju få stor betydelse även på Gotland. Det är ju inte omöjligt att vi i regionfullmäktige efter nästa val kan få styrkeförhållanden som liknar dem som nu råder i riksdagen.
Sverigedemokraterna har verkligen inte gjort mycket väsen av sig i fullmäktige. Undan för undan har deras ledamöter dessutom hoppat av. Nu innehas partiets mandat av personer som väljare på eget initiativ skrivit in på valsedlar. En av dessa ledamöter är dessutom en politisk vilde som inte ens är medlem.
Det är ju inte precis meriterande för SD, men det är ju tyvärr inte osannolikt att partiet ändå kan få röster i regionvalet 2018. Partiet är nu så stort i de nationella opinionsmätningarna att det – haveriet på Gotland till trots – ändå kan ta flera mandat i fullmäktige.
Vad händer om de rödgröna får ett mandat mer än de borgerliga partierna i regionfullmäktige men ändå – på grund av SD-mandaten – ingen majoritet?
Ska borgerligheten på Gotland då inte samverka om några budgetförslag? Ska man inte lägga några borgerliga motioner, av rädsla för att Sverigedemokraterna kan rösta på dem? Ska man bara överlåta den oinskränkta makten på Gotland åt de rödgröna, trots att de inte har någon majoritet, så att rödgröna får fortsätta utöva samma typ av ”ledarskap” som de ägnat sig åt sedan 2010?
Nej! Absolut inte. Jag tycker att de borgerliga på Gotland i ett sådant läge – i parlamentarismens anda – måste aspirera på inflytande, om de tror på sin egen politik. Borgerligheten ska inte kompromissa med SD, men man kan inte heller avstå alla maktambitioner för att få ingå en överenskommelse med det andra blocket om att SD och dess väljare inte existerar.