Under mandatperioden i opposition har Alliansens agerande präglats av övertaktisk positionering i det politiska spelet. Det har inneburit motgångar och förlorat förtroende. Det kan bli så när man tänker flera steg i förväg och det första steget är feltänkt. Det tydligaste men inte enda exemplet är den så kallade Decemberöverenskommelsen. Där gick man vilse och de strapatser som detta udda vägval ledde till har Alliansen fortfarande inte hämtat sig ifrån.
I praktiken har svensk politik fått tre block och man försökte ändå skapa en situation där politiken skulle fungera som om det bara fanns två. Vilket innebar att vi fick en borgerlig opposition som i stora stycken gav upp sin egen agenda.
Det är dags att slänga taktikboken. Uppenbart är det ett spel som man i nuvarande läge inte klarar av.
Då är det bättre att fokusera på sakpolitiken. På att formulera en politik och ett budskap om vad man vill göra med makten, istället för att fundera över hur man ska positionera sig för att återfå den.
Men vad är läget i Alliansen? Får man en känsla av att det finns en gemensam tanke om vad man ska ha makten till? Ja och nej. Ja, eftersom det i många frågor finns en basal värdegemenskap som saknas bland de rödgröna. Man är överens om färdriktningen på många områden.
Men det är inte nog. Alliansen behöver formulera en vision som sträcker sig långt bortom exempelvis arbetslinjen. Man behöver återerövra tappat förtroende på snart sagt varje politikområde, från skolan till försvaret. Det finns en gräns för hur långt man når enbart med ett gott förtroende för den ekonomiska politiken. Att balansera budgeten är trots allt bara det allra mest basala kravet på en regering. Det är ramverket som man måste hålla sig inom, men än viktigare är ju ramverkets innehåll.
I dag är det Liberalernas dag i Almedalen. Tillståndet inom Liberalerna är symptomatiskt för tillståndet inom Alliansen. Partiet vacklar från utspel till utspel utan tydlig plan. Partiledaren Jan Björklund har utmanats av Birgitta Ohlsson. Frågan är inte om partiet vet vart det är på väg, frågan är om det vet var det befinner sig.
Ett av partiets senaste utspel är att man ska stoppa regeringens skattehöjningar. Men samtidigt har Liberalerna (tillsammans med Centerpartiet) förhindrat att Alliansen gör detta genom att lägga egna gemensamma förslag. Istället hotar man misstroendeförklaringar mot enskilda ministrar. Ett bakvänt sätt att försöka disciplinera en minoritetsregering som lägger fröslag som inte har en majoritet i riksdagen bakom sig.
Ett av Alliansens senaste utspel är att Rut-avdraget bör breddas. Det är väl i sig inte fel. Men kom igen, bredda Rut-avdraget vill ju till och med Miljöpartiet göra. Om man på något sätt vill göra det tydligt varför Sverige behöver en ny regering så behövs det mer än justeringar av gamla reformer.
Jag hoppas att Alliansen har mer att komma med under årets Almedalsvecka. Det är svårt att peka ut när valrörelsen startar. På sätt och vis startade den väl dagen efter förra valet. Men partipolitiken går definitivt in i ett nytt skede nu, med bara ett drygt år till valet.