Jag kan tänka mig att det finns fördelar med att slå ihop byggnadsnämnden med miljö- och hälsoskyddsnämnden. De handlägger inte sällan olika aspekter av samma ärenden och hanteringen skulle kunna bli både effektivare och snabbare om man kunde reducera beslutsprocessen med en nämnd.
Å andra sidan finns det ju goda skäl till att kommuner och regioner inte samlar alla frågor i en enda supernämnd, för maximal effektivitet och samordning. Det skulle uppstå problem om man håller sig med en enda politisk församling som får bereda och hantera allt som dagens nämnder gör. Det blir inte så bra och effektivt när man överbelastar en nämnd med ärenden som kräver att man är insatt och bevandrad i ett stort antal väldigt olika frågor. Det riskerar att leda till beslut av låg kvalitet. Och vi vet ju av erfarenhet att dåliga beslut kan leda till problem och förseningar som är mycket större än de vinster man kan uppnå genom en samordning.
Eva Nypelius viftar bort kritiken mot beredningen av beslutet om nämndfusionen. Men jag måste ju säga att kritiken verkar åtminstone delvis befogad när varken miljö- och hälsoskyddsnämnden eller byggnadsnämnden ens hinner genomföra ett reguljärt sammanträde så att de kan fatta beslut om hur nämnden ställer sig till förslaget. Eva Nypelius anför att det är "lämpligt" att sammanslagningen sker i samband med ett årsskifte och ett maktskifte. Det vore ur vissa aspekter mest praktiskt. Men det är inte av så stor betydelse att det åsidosätter alla andra hänsyn. Det tycks mig helt enkelt som en felaktig prioritering. Som är mer än "olämplig".
Organisationsförändringar är svåra att genomföra på ett bra sätt. Det är lätt att lägga till eller ta bort rektanglar i ett organisationsschema. Och det är lätt att sudda eller dra nya linjer mellan dessa rektanglar. Men djävulen bor i detaljerna. Det finns så mycket som kan gå fel. Okloka eller illa förbereda organisationsförändringar kan slå ut eller allvarligt skada en organisations möjligheter att utföra sina uppgifter på ett bra sätt.
Kanske skulle jag förstå brådskan bättre om det fanns några starka argument för att det är bråttom. Några sådana har jag inte sett till. Ibland handlar brådska mer om en sinnesstämning än om verklig tidspress.