Högsta förvaltningsdomstolen kunde ha valt att skydda rättssamhället och rättssäkerheten mot politikens härjningar. Enligt maktdelningsprincipen ska ju makten fördelas på olika sfärer just för att värna både demokratin och rättsutövningen. Och det har ju (åtminstone för somliga av oss) varit uppenbart att regeringen, länsstyrelsen och Naturvårdsverket förändrade och påskyndade arbetet med nya Natura 2000-områden just för att sabotera en sedan länge pågående rättslig prövning av tillstånd för kalkbrytning på norra Gotland.
Hela processen blev ett specialkonstruerat snabbspår för att ramma stenindustrin. Natura 2000-förslagen för Gotland behandlas extra snabbt av länsstyrelsen på ön, och de behandlas i särskild ordning av först Naturvårdsverket och sedan regeringen – före alla andra Natura 2000-förslag från alla andra länsstyrelser. Och man lät förslaget omfatta naturtyper som EU-kommissionen inte uttryckligen bett om.
Nordkalk och SMA Mineral valde också att överklaga regeringens beslut, vilket Högsta förvaltningsdomstolen nu alltså prövat.
Men Sverige har ju, till skillnad från de flesta andra demokratierna, ingen välutvecklad maktdelningsprincip. Domstolarna har ett visst oberoende, men enligt regeringsformen utgår all makt från folket. Vi har inte ens en författningsdomstol, med uppdraget och makten att ogiltigförklara lagar som strider mot grundlagen.
I den mån man kan säga att det finns en maktdelning så skulle man kunna beskriva den som en rätt obalanserad arbetsfördelning som inte i ”onödan” inskränker politikens handlingsutrymme.
Domstolarna har vissa möjligheter att upphäva politiska beslut som strider mot rättsreglerna. Men Högsta förvaltningsdomstolen är tydligen inte sinnad att värna domstolarnas arbete och pågående rättsliga processer mot politisk manipulation. Domstolen har istället sökt och funnit skäl för att regeringens beslut om Natura 2000-områden på Gotland ska stå fast. Jag ska väl inte påstå att det förvånar mig, men den bedömningen är långtifrån självklar. Domstolen gör sig blind för hur regeringen och de inblandade myndigheterna har samverkat och tänjt på uppdraget.
I en första kommentar till domen säger Nordkalks vd Hannu Hautala att:
”Att rättsprövningen inte kunnat påvisa felaktigheter i statens handläggning och beslutsprocess som anses påverka utgången, ger oss anledning att ytterligare undersöka de förhållanden som har lett till denna situation. Vi kommer bland annat att överväga möjligheten att föra talan i Europadomstolen.”
Europadomstolen. Jaha ja. En decennielång rättslig prövning förlängs kanske ytterligare. Men i sammanhanget tycker jag att det är begripligt att Nordkalk, som hade en lagakraftvunnen dom som gav klartecken för brytning, använder alla möjligheter för att få sin sak prövad. Och utgången är inte given.
Det kan vara si och så med maktdelningsprincipen här i Sverige. Men till EU och Europadomstolen har ju den svenska riksdagen trots allt bestämt att dela med sig en hel del makt.