Annie Lööf sonderar terrängen efter bästa förmåga, men jag tror väl inte att risken för att hon blir framgångsrik är överhängande. Om hon inte bestämmer sig för att underordna sig Stefan Löfven i en regering över blockgränsen. Då kan det gå snabbt. Vad en sådan regering ska kunna åstadkomma, när den består av partier som vill åt väldigt olika håll, är fortfarande väldigt oklart. Annie Lööf säger att hon vill börja med sakpolitiken, istället för att resonera om postfördelning. Jag tror inte att det kommer att göra det lättare för henne.
Men oavsett vilken regering det blir, så ser det ju ut som om den kommer att få leda landet på basen av ett borgerligt budgetförslag. Åtminstone under det första året.
Moderaterna har sedan tidigare meddelat att partiet kommer att lägga ett budgetförslag som utmanar övergångsregeringens. I går tillkännagav Centerpartiet och Liberalerna att de kommer att lägga egna budgetförslag och lägga ner sina röster i följande voteringar om (när) deras egna förslag faller.
Övergångsregeringens budget kan nog räkna med stöd från Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets riksdagsledamöter. Det blir i så fall 144 röster totalt.
Men i voteringen om Moderaternas partiledare Ulf Kristersson som statsminister så fick han stöd, förutom av sitt eget parti, av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Om dessa två andra partier bestämmer sig för att rösta på Moderaternas budgetförslag så blir det 154 röster i en votering. Tio röster mer än för övergångsregeringens budget.
Om inget parti bestämmer sig för att slå undan benen för denna kalkyl så kommer Moderaternas budgetförslag att antas av riksdagen.
Det vore egendomligt om inte budgetomröstningen påverkar förhandlingarna om regeringsbildningen. Om Moderaternas budget antas av riksdagen så är det stor chans att Ulf Kristersson återkommer som statsministerkandidat.
På framför allt två områden så hoppas jag också att Moderaternas budget avsevärt avviker från övergångsregeringens. Det gäller försvaret och polisen. Båda dessa verksamheter behöver påtagliga resursförstärkningar. Men övergångsregeringens budget innehåller ingenting sådant, trots att det, åtminstone i den partipolitiska retoriken, råder stor enighet om att satsningar på försvaret och polisen är nödvändiga.