Miljöpartiets kongress körde över partiledningen i helgen och röstade för ändringar i migrationspolitiken som inte lär realiseras. Partiet ställer sig därmed vid sidan av regeringens linje. Inte på samma sätt som när Miljöpartiet ingick i en bred överenskommelse under flyktingkrisen, en uppgörelse i en krisartad tid som språkröret Gustav Fridolin genast kallade för "skit". Men det måste reta Socialdemokraterna varje gång som Miljöpartiet inte tar ansvar och står upp för den gemensamma politiken, utan försöker göra sig till koalitionens "goda" parti, jämte de "onda" Socialdemokraterna.
Det är verkligen inte svårt att föreställa sig att de rödgröna regeringspartierna, beroende på det politiska läget, kan välja att gå skilda vägar efter valet. Regeringsmakten plågar Miljöpartiet och det plågar Socialdemokraterna att regera med Miljöpartiet. Det hade varit bättre för alla parter med en socialdemokratisk enpartiregering än med detta oresonabla resonemangsäktenskap.
Även borgerligheten har fnurror i sina förbindelser. De fyra partierna har (minst) tre idéer om hur man bör bedriva oppositionspolitik. Moderaterna och Kristdemokraterna ligger närmast varandra i detta avseende, men även mellan dem finns nyansskillnader.
Centerpartiet håller kategoriskt fast vid att regeringsmakten inte på allvar ska utmanas om. Det är Annie Lööf som nu är den som främst garanterar Stefan Löfven att sitta kvar vid makten.
Inom borgerligheten är det Centerpartiet som skiljer ut sig i migrationsfrågorna och tar sig rätten att i skydd av en självvald maktlöshet förespråka en orealistisk politik om att återgå till en migrationspolitik som mer liknar den förljugna politik som det rådde så bred, självgod och ogenomtänkt enighet om före flyktingkrisen.
Vad väljarna just nu belönar Centerpartiet är svårt att veta, men lätt att gissa om. Kanske är det så enkelt att Centerpartiet nu attraherar de väljare som verkligen tror på den orealistiska linje som hela borgerligheten tidigare stod för. Medan många av de potentiellt borgerliga väljare som ansåg (och kanske fortfarande anser) migrationspolitiken ohållbar fortfarande inte känner förtroende för M, KD eller Liberalerna.