Det finns gott om exempel på när utlokaliseringar av statliga verksamheter både försämrat och fördyrat dem. Men samtidigt kan det ju inte vara en rimlig ordning att de statliga verksamheterna expanderar och förmeras i den hetaste och dyraste regionen – huvudstaden – samtidigt som statens verksamheter lämnar andra landsdelar.
Framför allt vid nyetablering av statliga verksamheter borde det av både politiska och ekonomiska skäl vara rimligt att förlägga dessa någon annanstans än just i Stockholm. Utlokaliseringar av befintliga statliga verksamheter kan också vara framgångsrika, så länge man gör dem av rätt skäl. Utanför huvudstaden kan man både rekrytera den personal man behöver och samtidigt ha bättre förutsättningar att behålla den kompetens man bygger upp. Någonstans där kostnadsläget är ett annat än i huvudstaden och där de statliga lönerna är mer konkurrenskraftiga.
Staten är en stor arbetsgivare i Sverige och det är orimligt att staten, så som den nu gör, bidrar till ytterligare överhettning i den hetaste regionen.
Den parlamentariska landsbygdskommitténs levererade i går sitt slutbetänkande. Det innehöll en stor och spretig bukett av förslag med allt från maxtid för utryckningar av polisen, till organisationsförändringar av Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten.
Ett av de mer uppmärksammade är förslaget att tiotusen statliga jobb ska flyttas från Stockholm. Förslaget leder i rätt riktning, men frågan är om man inte kunde ha än mer ambitiösa planer än så. Tiotusen nya statliga jobb har tillkommit i Stockholm bara sedan 2008, och alla dessa är inte politiska tjänster på det svällande regeringskansliet.
Apropå regeringskansliet så kan nyttan av Landsbygdskommitténs förslag förtas, även om de genomförs, om regeringens politik i övrigt är landsbygdsfientlig. Regeringen vill införa både flygskatt och kilometerskatt på transporter, vilket missgynnar landsbygden. Det gör även automatiseringen av skattehöjningar på bränsle och de konkurrensnackdelar som det svenska lantbruket pådyvlats.