Andreas Norlén (M) utsågs till talman bara häromdagen. Jag undrar om han ångrar sig än? Han har träffat partiledare efter partiledare och att döma om vad de sagt efter mötet så har Andreas Norlén inte fått höra mycket nytt. Läget är lika låst som tidigare. Alliansen vill bilda regering, men vill inte tala med det parti som skulle kunna hjälpa dem till makten. Annie Lööf fortsätter drömma om att Socialdemokraterna, vars statsminister den så kallade alliansen nyligen avsatte, ska hjälpa en alliansregering tillträda. Enligt Stefan Löfven är det bara andra partier än Socialdemokraterna som kan vara stödpartier. Och då ska de helst stöda Socialdemokraterna. Och Jimmie Åkesson tänker inte hjälpa någon till makten – inte heller Ulf Kristersson – utan att få underhandlingar och inflytande.
När man går igenom TT:s bildmaterial från talmannens överläggningar under gårdagen finns bland annat bild efter bild där Andreas Norlén slår upp kaffe åt sig och sin gäst. Hur många koppar kaffe blev det egentligen i går? Men hur ska han få reda på om han överdoserat? Symptomen är illamående, kräkning och diarré. Men det skulle han ju kunna få även av den uppgift han står inför och de partiledare han talar med.
Under gårdagskvällens presskonferens efter en dag av möten kunde Andreas Norlén inte räta ut ett enda frågetecken. Sveriges Televisions inrikespolitiska kommentator Mats Knutson frågade sig om det inte krävs en trollkarl snarare än en talman.
Egentligen är det Centerpartiet och Liberalerna det hänger på. Det är de som kontrollerar utfallet, hur många talmansrundor det än blir.
Centern och Liberalerna kan acceptera att sätta sig i en alliansregering som behöver förankras hos Sverigedemokraterna.
Annars kan de acceptera att agera stödpartier åt en regering bestående av M och KD.
Ett tredje alternativ är att bidra till en S-ledd regering, antingen som stödparti eller koalitionspartner.
Hittills avvisar de alla dessa alternativ. Framhärdar de blir det till slut ett extraval. Det lär inte gagna dem.