Kommunerna står inför en tuff framtid, ekonomiskt. Det tycks dessutom som om staten vill lägga extra sten på bördan och den nöjer sig inte med att hitta på nya uppgifter åt kommunerna helt utan eller med bristfällig finansiering. När kommunerna ska få stöd så utformas det dessutom så att de förhindras att effektivisera befintlig verksamhet. På så sätt driver staten upp kommunernas kostnader ytterligare.
GA skrev i fredags om hur Skolverket kräver tillbaka 4,6 miljoner från Region Gotland. Pengar delades ut öronmärkta för att stärka likvärdigheten och kunskapsutvecklingen i förskolan och grundskolan. Men samtidigt som Regionen anställt socialpedagoger och lärarassistenter för pengarna, så har Regionen gjort besparingar inom skolan, bland annat genom att avveckla den samlade skoldagen. Så nu vill Skolverket ha tillbaka pengarna som delades ut.
De riktade statsbidragen är mycket vanliga speciellt då det gäller skolan. Det är över 40 olika bidrag och stöd som kommunerna kan ansöka om och i många fall överlämnas pengarna tillsammans med en fotboja av detaljstyrande regler som begränsar kommunernas handlingsutrymme väsentligt.
På detta sätt bidrar staten till att göra ett svårt kommunalt uppdrag än omöjligare. Statsbidrag används för att försvåra en effektiv förvaltning av skattebetalarnas pengar.
Kommunerna har det tillräckligt besvärligt ändå, utan att statens myndigheter ägnar sig åt sabotage och obstruktion. Om staten vill detaljreglera exempelvis resursfördelningen inom den kommunala skolan, så får väl regeringen lägga ett förslag om att förstatliga den skola som Göran Persson kommunaliserade. Det vore ingen dum idé.
Men regeringen föredrar säkert rollen som åskådare med rätt att blanda sig och diktera allt från regelverk till hur kommunernas resurser ska användas och fördelas. Kommunerna får bära ansvaret och hundhuvudet, medan regeringen och myndigheterna bär sig åt.
Ett minimikrav på regeringen och dess myndigheter är att de lägger band på sina kontrollbehov och slutar upp med att ge kommunerna riktade statsbidrag. Genom möjligheten att stifta lagar så har staten alldeles tillräckligt mycket makt, utan att behöva använda riktade statsbidrag för att ytterligare dominera kommunerna.