När strandskyddet kommer på tal så hänvisas ofta till det ”rörliga friluftslivet”. Å andra sidan rör sig det rörliga friluftslivet som mest där det också finns bebyggelse. Eftersom Sverige har lång kust och många öar och insjöar så finns det stränder som räcker jorden runt flera gånger om. Men många av stränderna är otillgängliga eller sällan besökta just eftersom det inte finns bebyggelse och infrastruktur. I många av de städer och semestermål som vi finner allra mest attraktiva går bebyggelsen betydligt närmare vattnet än dagens strandskydd föreskriver.
Stockholms handelskammare har publicerat en rapport där man finner att om man halverar det strandskydd som råder i Stockholms län – från 100 meter till 50 meter – så skulle man skapa utrymme för 95 000 bostäder i bostadsbristens Stockholm.
Det är inte en princip som jag anser bör kopieras för Gotlands räkning. Strandskyddet här är ju också till att börja med mer omfattande här än där. Men handelskammarens rapport har ett förslag om hur lättnader i strandskyddet kan komma alla till del. Både allmänheten och de som får bygga. Detta genom en engångsavgift på strandnära bebyggelse som kan användas för att faktiskt öka tillgängligheten till stranden för alla och envar. Pengar som skulle kunna gå till exempelvis att anlägga stigar och badstränder eller vad som än behövs. Det kan också finnas anledning att skärpa lagstiftningen, eller åtminstone tillämpningen av befintlig lagstiftning, så att de som bor strandnära inte inhägnar eller på annat sätt begränsar tillgängligheten till stränder som ska vara tillgängliga för alla.
Borde man inte längs Gotlands långa kust kunna finna fler platser att utveckla både för boende och för friluftsliv utan att oumbärliga naturvärden går till spillo? Det mycket omfattande och ofta rigida strandskyddet på Gotland tjänar många goda intressen. Men myndigheter som Naturvårdsverket bekämpar alla undantag från strandskyddet – även där det inte behövs – för att upprätthålla en princip och i förväg vinna alla andra möjliga strider. Det är en hållning och en attityd som innebär alltför stora inskränkningar i Gotlands (och i synnerhet landsbygdens) möjligheter till utveckling. Till nackdel både för dem som inte får bygga och för den breda allmänheten.