Nyamko Sabuni lyckades starta sin första Almedalsvecka som partiledare med att å ena sidan hävda att Sverigedemokraterna ska behandlas som alla andra partier. Men å andra sidan så ska Liberalerna inte alls samarbeta med dem.
Lita på att hon kommer att få fortsätta svara på dessa frågor, om och om och om igen, tills dess att svaren hänger ihop på ett begripligt sätt.
Hur genomtänkt är egentligen Nyamko Sabunis nya partiledarskap? Har hon en plan eller hoppas hon kunna hantera situationen en dag, en fråga, i taget? Det ställs krav på partiledare som andra politiker, eller hållbarhetschefer i ÅF, inte är vana vid. Det går inte att skjuta från höften och säga det som känns bra för stunden inför just den aktuella publiken. Det måste hänga ihop. Det måste vara korrekt. Annars riskerar en improviserande partiledare att försätta sig i en juholtsk situation.
Får Sabuni bara ordning på budskapet finns det åtminstone just nu många som vill lyssna. När hon intervjuades av Niklas Svensson på Expressens scen i går eftermiddag stod åhörarna tätt packade. De flesta verkade välvilliga och nyfikna. Efteråt hörde jag en lycklig ung Liberal:
– Jag har aldrig varit med om att det varit så stort intresse för OSS!
Inte jag heller.
Sabuni har chansen, men frågan är om hon tar den. Inför partiledarvalet i Liberalerna skrev jag om att det var lätt för utomstående att glömma bort en sak. Vem som en väljs så blir det en folkpartist.
Det var mycket tydligt på Expressens scen i går. Dessutom var det uppenbart en partiledare som är mycket angelägen om att hålla ihop partiets flanker. Kravställarna och snällisterna. De hårda och de mjuka.
Om migrationspolitiken uttryckte sig Sabuni på ett sätt som gör det svårt att tro att sprickan i borgerligheten blir lätt att reparera. Medan Moderaterna – korrekt enligt min mening – anser att migrationen till Sverige behöver begränsas ytterligare, så uttryckte Sabuni i går att förändringar i mottagandet skulle kunna göra Sverige kapabelt att ta emot än fler. Och det är ju inte länge sedan som bland annat Liberalerna var med och gjorde reglerna för anhöriginvandring generösare.
Utan överenskommelse om migrationspolitiken blir det ingen borgerlig enighet. Den spricka som öppnat sig inom borgerligheten började inte läka i går. Utom möjligen i ett avseende. Sabuni avstod från att ha synpunkter på att Ebba Busch Thor ätit lunch och diskuterat sakpolitik med Jimmie Åkesson. Det hade Jan Björklund aldrig avstått från att moralisera om.
En konsekvens av partiledarbytet tycks bli att Liberalerna nu accepterar ett tidigare erbjudande om att få egna tjänstemän i regeringskansliet. Det är välbehövligt för att förbättra möjligheterna för partiet att väsentliga delar av Januariöverenskommelsen (Jöken) verkligen genomförs.
Själv tycker jag att det varit bäst om Centern och Liberalerna, efter att ha ratat en borgerlig regering, löpt linan ut och blivit en del av regeringen för att få maximalt genomslag för sin politik. Men de valde istället att stanna utanför för att försöka låtsas vara oppositionspartier, när regeringen skulle genomföra ett omfattande gemensamt program. Men de överskattade svårt sin egen listighet, samtidigt som de underskattade väljarnas intelligens.