Socialdemokraterna firade i går första maj under devisen ”Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas”.
Det är naturligtvis en målsättning som vilket som helst av riksdagspartierna skulle kunna skriva under på. Tyvärr framstår ju just Socialdemokraterna som ovilliga att utveckla den svenska modellen. Förändring ses som förnedring eller förräderi. Därför gör regeringen så mikroskopiskt lite för att förändra villkoren på arbetsmarknaden för att bereda plats för tiotusentals nykomlingar som behöver komma i arbete i största möjliga utsträckning. Och det snabbt.
Till och med reaktionära LO tycks mer förändringsbenäget än Socialdemokraterna och har också presenterat ett förslag som ska underlätta inträdet på arbetsmarknaden för nykomlingar med en utbildningsnivå som motsvarar minst grundskola men inte en gymnasieexamen. Ungefär en tredjedel av de asylsökande tillhör denna grupp.
LO:s förslag är otillräckligt. Bland annat lämnas en tredjedel av de vuxna nykomlingarna helt därhän – de som har en utbildning som inte ens motsvarar grundskola. Det är väl inte realistiskt att dessa ska tillbringa kanske mer än ett decennium i skolbänken innan de ens står till arbetsmarknadens förfogande. Hur anställningsbara blir de av att malas ner i en sådan grottekvarn?
Men LO har åtminstone ett konstruktivt förslag som adresserar en stor del av problemet. Det är mer än regeringen och Socialdemokraterna lyckats åstadkomma.
Socialdemokraterna förmår inte utveckla den svenska modellen, eftersom de är så invecklade i den. Partiets själ är intimt förknippad med dess konstruktion och man förmår inte tänka nytt ens när det blivit uppenbart att modellen måste justeras för att inkludera istället för att exkludera nya grupper.