Vem-tar-vem-tjafset når nya höjder sedan Stefan Löfven på nytt bjudit in till samarbete över blockgränsen. Givetvis ett samarbete där han själv är statsminister och Socialdemokraterna får bestämma. Så bjuder man in med armbågen, för den som vill lära sig konsten.
Det kommer att bli en stökig tid efter valet, om inte valresultatet skiljer sig väldigt osannolikt mycket från opinionsmätningarna. Att inget block får majoritet bidrar till att göra regeringsbildningen osäker, men förhållandena mellan partierna bidrar också.
Alliansen har gemensamma ståndpunkter, men den är väldigt löst sammansatt. Det finns inget gemensamt valmanifest och ingen samsyn om vilka parlamentariska förutsättningar som krävs för en regeringsbildning. Än värre är bristen på samsyn i en av de viktigaste och mest överhängande politiska frågorna. Jag syftar på migrationspolitiken. Framförallt Centerpartiet och i viss mån Liberalerna vill ha öppnare gränser. Moderaterna och Kristdemokraterna strävar åt andra hållet. Moderaterna har klargjort att Centerpartiet inte kommer att få diktera vilken politik som ska bedrivas och det är samtidigt svårt att se hur Centerpartiet, som till och med röstade igenom regeringens usla lagförslag om gymnasieamnesti, ska kunna vika ner sig med ansiktet i behåll.
Centerpartiet talar gärna om att man värnar asylrätten. Men det var ju precis vad Centern INTE gjorde, när partiet medverkade till att Sverige skulle göra undantag för kring 9 000 ensamkommande som bedömts sakna asylskäl.
På andra sidan blockgränsen är det än stökigare. Vänsterpartiet har stärkts av att partiet tillåtits utöva ett ansvarslöst inflytande som stödparti till regeringen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har i praktiken separerat sedan flera månader tillbaka. Ett spelbolag ger 15 gånger pengarna på en S/MP-regering efter valet. Det är samma odds som en S/SD-regering får.
På den rödgröna sidan syns inte ett spår av samordning.
Det är svårt att säga hur en stabil regering med stöd i riksdagen överhuvudtaget ska kunna bildas, utan att något eller några partier agerar på tvärs med vad de nu påstår att de ska göra. För den som vill ha regeringsskifte och en borgerlig regering är Moderaterna och Kristdemokraterna de tydligaste alternativen.