Gasledningen Nord Stream 2, från Ryssland till Tyskland genom Östersjön, har varit föremål för debatt under en längre tid. Inte minst Karlshamns kommun har kritiserats för beslutet att låta företaget Nord Stream 2 AG, som till 51 procent ägs av ryska statliga Gazprom, förvara rören där under byggprocessen. Men nu har alltså Sveriges regering också gått projektet till mötes och beviljat det nödvändiga tillstånd som behövs för att kunna dra ledningen parallellt med den befintliga Nord Stream 1.
Näringsminister Mikael Damberg (S), som meddelade beslutet, understryker att regeringen trots allt är fortsatt kritisk till Nord Stream 2, eftersom den kan strida mot målsättningarna i EU:s Energiunion. Anledningen till att gasledningen ändå godkänns är att Sverige enligt internationell rätt inte har befogenhet att avslå ansökan. Detta eftersom ledningen dras genom den svenska ekonomiska zonen, men utanför vårt territorialhav.
Även om regeringen ställer sig fortsatt tveksam borde den ha gjort mer för att åtminstone fördröja gasledningen. Inte bara ur EU-perspektiv, utan framförallt ur försvarssynpunkt. Under de två år som bygget av ledningen pågår kommer bevakningen från bland annat Försvarsmakten att höjas.
Men faktum kvarstår att det ur säkerhetspolitiskt perspektiv är en betydande risk att Gazprom, ett av Kremls främsta maktmedel med sin enorma betydelse för rysk utrikespolitik, släpps fram i Sverige.Det må vara så att Sverige inte har befogenhet att avslå ansökan om Nord Stream 2, men att som nu lämna besked på egen hand och utan ett ordentligt försök att försvåra bygget sänder fel signaler.
Sverige har till exempel befogenhet att ställa vissa miljökrav på ledningar i den ekonomiska zonen, vilket man hade kunnat göra i betydligt större utsträckning för att åtminstone förhala gasledningen. Särskilt eftersom nuvarande regering har använt just höga miljökrav i andra sammanhang för att försvåra för till exempel bil- och flygtrafik.
När Sverige nu har godkänt Nord Stream 2 återstår bara Danmarks besked. Tyskland och Finland gav klartecken tidigare i år, och Ryssland har gett ett av två nödvändiga tillstånd. Danmark har till skillnad från Sverige befogenhet att neka bygget, eftersom ledningen ska dras genom danskt territorialhav och inte en ekonomisk zon. Att alla andra länder, inklusive grannlandet Sverige, nu gett sitt godkännande sätter dock betydande press på Danmark att göra detsamma. Av den anledningen borde Sverige åtminstone ha inväntat det danska beslutet.
Om Nord Stream 2 blir av är det en rysk triumf som inte bara påverkar svenskt säkerhetsläge, utan hela norra Europas. De baltiska staterna har till exempel inte haft något att säga till om, men de kommer i högsta grad att påverkas av den ökade ryska närvaron i Östersjön. Regeringen har i och med godkännandet slarvat bort Sveriges roll i den markering som hade behövt göras mot den ryska gasledningen.