Apropå Almedalsveckans utveckling så skrev jag häromveckan om att jag personligen bedömer den efter de politiska partiernas engagemang. Partierna är både upphov och kärna för veckan och så länge de väljer att göra den till en stor och betydelsefull begivenhet så kommer det också att vara många andra som vill vara där för att synas och höras.
Jag skrev då också att jag tyckt mig märka ett minskande engagemang bland somliga partier, inte minst från Socialdemokraterna och deras partiledare Stefan Löfven, som dessutom förtalar Almedalsveckan samtidigt som han återigen uteblir ifrån den.
I går skrev GA om hur partierna drar ner på sina egna evenemang under Almedalsveckan. De är bara en fjärdedel så många som de var i fjol. Och vill man inte jämföra med ett valår så är det bara hälften så många partievenemang i år jämfört med år 2017.
Almedalsveckan brukade vara något som partierna såg som en möjlighet för att få genomslag för viktiga budskap. Det är riktigt illa om de alltmer ser veckan som en plats där de pliktskyldigast måste markera närvaro. Det vore ett högst påtagligt hot mot Almedalsveckan.
När Anders Pihlblad i den officiella programtidningen för Almedalsveckan får frågan om hur nya arenor och alternativa politikerveckor kan påverka Almedalen, så varar han:
– Vi märker redan nu att det finns en Almedalströtthet. För att Almedalsveckan ska fortsätta att vara relevant är det viktigt att partiledarna och andra högprofilerade politiker är på plats.
Vad skulle kunna liva upp årets Almedalsvecka, efter förra årets val och den segdragna och snöpliga regeringsbildningen? Kanske blir det trots allt de utrotningshotade Liberalerna och Nyamko Sabuni som kan göra det. Liberalernas dag infaller lägligt på onsdagen, under en av veckans mest intensiva dagar. Omgivningens intresse kommer att vara större än det varit på mycket, mycket länge. Om den nya partiledaren vill ha en flygande start, så är veckan ett gyllene tillfälle åtminstone för henne.
Sedan kommer intresset, som vanligt, att avta kraftigt mot slutet av veckan. Eller kanske inte som vanligt, för programmet för den avslutande helgen – lördag och söndag – tycks än tunnare än vanligt och upptar tre av nästan trehundra sidor i programtidningen.
Om partierna känner hur deras eget intresse tryter så finns det kanske äntligen förutsättningar för en överenskommelse om hur Almedalsveckan skulle kunna kortas.