Jag tyckte det var väldigt märkligt när länsstyrelsen i Skåne hindrade Vellinge kommun från att införa ett tiggeriförbud i ordningsstadgan för vissa avgränsade delar av kommunen. 23 oktober i fjol skrev jag:
"De invändningar som länsstyrelsen i Skåne rest känns synnerligen ihåliga. Länsstyrelsen underkänner helt enkelt på oklar grund de olägenheter som Vellinge kommun åberopat som skäl till tiggeriförbudet."
Länsstyrelsen tyckte inte att kommunen visat att förbudet verkligen behövdes för att upprätthålla ordningen. Men sådana krav brukar inte ställas på kommuner, exempelvis när de vill förbjuda alkoholförtäring på vissa allmänna platser. Varför ställdes detta kravet plötsligen när det gällde ett förbud mot tiggeri?
Jag hoppades då att Vellinge skulle överklaga länsstyrelsens beslut. Så skedde också. Men i februari sade förvaltningsrätten i Malmö också nej till Vellinges tiggeriförbud. Vellinge kommun gav sig inte och överklagade igen. Och förlorade i kammarrätten.
I måndags avgjordes slutligen frågan. Högsta förvaltningsdomstolen gav bakläxa till länsstyrelsen och alla de lägre rättsliga instanserna. Tiggeriförbudet kan inte stoppas av de åberopade skälen. Ja, rätten slog till och med fast att det inte fanns anledning att ifrågasätta kommunens bedömning.
Helst skulle jag naturligtvis se ett nationellt tiggeriförbud. De som är emot ett sådant förbud brukar säga att man inte kan förbjuda fattigdom och sedan ser de ut som att de tycker att de sagt något djupsinnigt.
Men ett tiggeriförbud är inte avsett att avskaffa fattigdom. Det får åstadkommas med andra medel. Tiggeriförbud är till just för att stoppa tiggeriet. Och den människohandel och annan brottslighet som kommer med tiggeriet.
Det är en gåta för mig att det fortfarande inte finns politiskt stöd för ett nationellt tiggeriförbud. Jag tycker att det är så uppenbart att tiggeriet skapar elände utan att det löser några problem med fattigdom och utanförskap. Utom möjligen för de människohandlare som kan utnyttja tiggare för sina egna syften.
Men nu finns det åtminstone ett verktyg för de kommuner som på egen hand vill göra något för att stävja tiggeriet. Många kommuner tycks också stå i begrepp att följa i Vellinges spår och vi kan tyvärr få en rörig situation. Inte minst i Stockholm, där många förortskommuner verkar sinnade att införa lokala förbud, medan Stockholms stad ännu ställer sig avvisande.