Eva Bofride, C-skribent i GT, har ett minne av den anpassliga sorten. Den sortens minne som i gårdagens GT tillät henne att skriva:
”Sen är det ju inte jag som ’klumpat ihop’ M och KD med SD. Det har de gjort alldeles själva. Det var ju därför Alliansen sprack.”
Jag antar att hon syftar på KD:s – och i viss mån M:s – intentioner att åtminstone kommunicera med SD, som också befinner sig i opposition. Vilket INTE förvandlar de tre partierna till ett sammansvetsat block, så som Centern nu försöker hävda.
Men hopklumpning eller ej så inträffade det EFTER att Centern och Liberalerna slutgiltigt spräckte Alliansen och ingick Januariöverenskommelsen (Jöken) och gjorde Stefan Löfven till statsminister.
Väldigt sällan orsakas något av händelser som ännu inte ägt rum. Så när Bofride påstår att Alliansen sprack på grund av M och KD så har hon uppenbart fel. Om Centern försöker lansera en sådan historieskrivning får de förändra den i grunden, så att åtminstone kronologin stämmer.
Eva Bofride verkar också ha missförstått mina invändningar mot Centerns migrationspolitik. Ingen behöver förklara för mig att många utrikes födda gör stora insatser för välfärden, över skattsedeln eller genom att faktiskt arbeta i den. Båda mina föräldrar tillbringade sin sista tid på särskilt boende. På båda avdelningarna utgjorde utrikes födda en stor del av personalen och i en svår situation gjorde de ett bra jobb med ett engagemang som jag fortfarande känner tacksamhet över.
Men för nykomlingarna i Sverige tar det alltför ofta alltför lång tid innan de kommer i produktivt arbete. Om det alls sker. Därmed kan man inte säga att migrationen räddar välfärden eller pensionssystemet. Tvärt om har migrationen inneburit belastningar som gör att försörjningsbördan än tyngre för de som faktiskt jobbar. Vilket bland annat de kommuner som huserat flest migranter på senare år nu upptäcker, när de får svårt att få ekonomin att gå ihop.
Man kan anse att det är motiverat för Sverige att ta emot fler asylsökande och fler via anhöriginvandring som har bristande utbildning och små möjligheter att i närtid komma i arbete. Men om man samtidigt försöker hävda att detta är en vinstaffär för Sverige som ska rädda välfärden och pensionerna, då ljuger man för väljarna och, kanske, för sig själv.