Moderaterna presenterade i går nya rättspolitiska förslag. Partiet kostaterade en mycket oroande uppgång för sexualbrott och föreslog bland annat skärpta straff för våldtäkt. Och att Brottsförebyggande ska få i uppdrag att göra en utredning av sexualbrott, där man bland annat kartlägga etniciteten hos våldtäktsmän.
Är inte detta att skära pipor i vassen? Att spela de mörka krafterna i händerna?
Det heter ofta så, när det handlar om information som kan vara obekväm och kontroversiell. Men det är när fakta saknas som ”de mörka krafterna” verkligen får fritt spelrum. Och för att man effektivt ska kunna bekämpa lagbrott som får så förödande mänskliga och samhälleliga konsekvenser, så måste man ha kunskap om problemets art och natur.
Tidningen Dagens Samhälle publicerade för två veckor sedan en artikel av Peter Santesson, som är statsvetare, författare, opinionschef på Demoskop. Han beskrev just hur det var för ett par år sedan, när känsliga fakta – oerhört viktiga fakta för samhällsutvecklingen och debatten – förtegs av rädsla för konsekvenserna av att göra dem kända. Rubriken var just: ”Det gällde att inte väcka krafterna”. Men rädslan gällde inte bara det, utan de även de personliga konsekvenserna för den som bröt den tysta överenskommelsen och avslöjade obekväma fakta om konsekvenserna av migrationen.
Santesson tillhörde själv de tysta. Det var försommar 2015 och antalet asylsökande, speciellt de ensamkommande, steg snabbt. Var utvecklingen så stark att den skull påverka demografin i Sverige? Santesson skriver:
”Om man ändå kände till siffrorna var matematiken enkel. Jag kontaktade en forskare. Har du sett? Sverige går i vissa årskullar mot könsobalanser som blir ännu värre än i Kina? Intressant! Viktigt! Skriv om det! Jamen jag tänkte att du kanske ville skriva? Jaså inte det? Journalister som jag kontaktade fann också siffrorna mycket intressanta och lika hopplösa att skriva om. Men skulle inte jag göra det då? Eh, jaså inte det?
Så vi satt där kritbleka i synen och tittade tyst på uträkningarna, medan inströmningskurvan blev alltmer häpnadsväckande.”
Och varför förblev de tysta?
”Följde man sociala medier visste man mycket väl vad man skulle kunna råka ut för.”
Det dröjde till 26 november samma år innan dessa uppgifter plötsligt blev möjliga att skriva om. Till det bidrog två saker. Flyktingströmmen visade sig med tiden omöjlig att hantera. Och den nästan per definition Gode professor Hans Rosling valde att ta till orda. Han kunde säga sanningar som andra kanske inte skulle "komma undan" med. Därmed blev det sedan, som Santesson skriver, "fritt fram”.
Det kommer ingenting gott ut av att förtiga obehagliga sanningar, eller att undvika att ta reda på hur saker och ting förhåller sig av rädsla för vad man ska upptäcka och vad den informationen sedan i sin tur kan leda till. Politik får aldrig bli blindbock.