Klimatet var ordet för dagen, på gårdagens möte i regionfullmäktige. I lagom doser är präktighet ingen negativ egenskap. Men när utsätts för en överdos vill man till slut bara vråla rätt ut. Jag cyklade själv till jobbet och gårdagens möte i går. Men femtielfte inlägget från talarstolen om hur bra det är att cykla och hur förträffligt det är att åka buss fyllde mig ändå med harm. Och man behöver bara bryta för fika för att man istället ska få höra en av ledamöterna – som inte ska namnges – berätta om vinterns resa till bortre Asien som var så varm och skön.
En resa tur och retur till exempelvis Thailand genererar 3,9 ton koldioxid per person enligt klimatkompensationstjänsterna Climatecare, Carbonfund och Tricorona. Det motsvarar 2100 mil i en mellanstor bil driven av fossilt bränsle, enligt utsläppsrätt.se.
Och om man som jag kör på biogas? När Lunds tekniska högskola analyserade en biogasanläggning i Skåne kom man fram till att bränslet från anläggningen orsakade 95 procent lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med bensin. Så i min gasbil kan jag alltså i så fall köra 42 000 mil innan jag samlar ihop till en Thailandsresa. Det är mer än hundra mil om dagen i ett år.
Under idogt mässande antogs i går ett nytt regionalt trafikförsörjningsprogram. Medborgarna ska bevars åka mer kollektivt, även om det visat sig svårt att bygga en fungerande kollektivtrafik för en region där befolkningen är så utspridd. Och även om politikerna själva, som Saga Carlgren (V) påminde om, ratar bussen. När 150 politiker skulle ta sig till Suderbys för en utbildning var det en som reste kollektivt.
Så länge man använder skattepengarna effektivt är det naturligtvis positivt med en god kollektivtrafik. Men hysteri riskerar ju att leda till att man förslösar offentliga medel som kunde ha använts bättre. Och förhållandena på Gotland är sådana att det ändå finns praktiska gränser för hur stor andel av persontransporterna som kollektivtrafiken kan stå för.
Hur utsläppen från privatbilismen utvecklas är ojämförligt mycket viktigare för hur mycket koldioxid som det gotländska trafikarbetet genererar, än om man lyckas få några att byta ut bilen mot bussen. Men Gotlands politiker älskar att åka bil till möten där de kan predika om hur gotlänningarna borde bete sig. De har så mycket moral att det räcker till två... moraler.
Den vänstra delen av fullmäktige prioriterar kollektivtrafiken så högt att den till och med blir skäl att neka bygglov på landsbygden! Får de sin vilja fram så kan frånvaron av grannar och avståndet till närmsta busslinje vara argument för att du inte ska få bygga på den plats du valt. Så kan landsbygden och enskilda medborgare få betala priset för något som i grund och botten är en symbolpolitik.
Hur vore det om våra förtroendevalda försökte ordna det så att villkoren för Gotlands medborgare blir så goda som möjligt, istället för att försöka tvinga på medborgarna en moral som är så extrem att politikerna själva inte ens verkar ha några planer på att leva upp till den?
För övrigt är "guilt trip" (ordgrant: skuldresa) ett engelskt uttryck för en känsla av skuld som orättvist pådyvlas dig av någon annan.