Enligt Dagens Industri (DI) kommer finansdepartementet att höja skatterna med 62 miljarder kronor de närmaste fyra åren. Konjunkturinstitutet menar å sin sida att det krävs skattehöjningar på omkring 20 miljarder kronor årligen för att finansiera välfärden kommande år. Allt pekar därmed på att regeringens lånekarusell fortsätter.
En gång i tiden, för inte allt för länge sedan, anammades principen krona-för-krona krona av både höger och vänster. Nu har vi en ny situation: Där finansminister Anders Borg (M) allvarligt brukade upprepa ordet ”orosmoln” och manade om försiktighet vägrar Magdalena Andersson att se vilka problem hon har att kämpa mot kommande år.
Det går visserligen synbart bra för Sverige. Tillväxten beräknas till 3,5 procent i år och arbetslösheten förväntas sjunka från 6,8 till 6,3 procent nästa år. Skattebetalarna ska dock vara glada för att Göran Persson införde ett tak för statens utgifter, annars hade risken varit uppenbar att regeringen tillåtit utgiftsökningar och därmed låtit skattetrycket öka med mer än 62 miljarder kronor.
Det är inte möjligt med trovärdigheten i behåll hävda att det står väl till med rikets finanser samtidigt som staten tvingas låna, regeringen höjer skatten och utgifterna skenar. När statsminister Stefan Löfven säger att Socialdemokraterna är på väg att uppnå målet om EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020 känns det hela än mer absurt.
Magdalena Andersson räknar med betydligt lägre utgifter för migration/integration och sjukförsäkringar än förra årets prognoser. Enligt finansministern skapar detta ett reformutrymme. Det är givet vår oroliga omvärld lite som att sälja skinnet innan björnen är skjuten. Vad händer den dag Turkiet bestämmer sig för att släppa på flyktingströmmen igen?
Och hur ska regeringen bättra på invandrares inträde på arbetsmarknaden? Statistiken är minst sagt dyster. Efter åtta år i landet uppgick andelen anställda till 25 procent. Då räknas både flyktingar och anhöriginvandrare in, anställda och företagare. Diverse snabbspår och instegsjobb har hittills inte ruckat på den nedslående statistiken.
Att planerade begränsningar av RUT- och ROT-avdrag, kärnkraftsskatt och höjda arbetsgivaravgifter för unga är direkt skadliga för tillväxten gör inte saken bättre.