Om partierna röstar som de nu säger att de ska, så blir Centern och Liberalerna de enda partierna som röstat nej till båda statsministerkandidaterna.
Det är ju rätt uppenbart var låsningen finns någonstans. Ändå påstår Annie Lööf att det är Moderaterna och Socialdemokraterna som måste ta ansvar och komma ifrån SINA låsningar.
Centern meddelade i går att partiet röstar nej till Stefan Löfven som statsminister.
Därmed tycks Stefan Löfven gå samma öde till möte som Ulf Kristersson. När han ratas av riksdagen så får hans rygg utgöra det andra trappsteget (av fyra) på väg mot ett extraval. Ett extraval som kanske (men sannolikt inte) gör det enklare att bilda regering.
Är det "mästerförhandlaren" Stefan Löfvens eget fel, att det gick som det gick? Svårt att veta. Å ena sidan så var nog Socialdemokraternas eftergifter gentemot Centern och Liberalerna otillräckliga jämfört med kraven och förväntningarna. Å andra sidan verkar Annie Lööf vara besvärlig att förhandla med. Förhandlingen tycks utgöras av att motparten ska acceptera de villkor som Annie Lööf har satt upp.
Hur som helst var det från början klart att Stefan Löfvens uppgift skulle bli svår. Centern må fortfarande ses som något av ett mittenparti, men i många frågor är det ett ytterkantsparti. Det kantrar exempelvis åt ena hållet i arbetsmarknadsfrågor, där partiet står till höger om Moderaterna. Och åt andra hållet i migrationsfrågan, där Centern tycks ha mer gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet än med Moderaterna och Socialdemokraterna.
Det är inte lätt att bli en socialdemokratisk statsminister när den samlade vänstern bara fått 40,67 procent av rösterna.
Så nu när Centern och Liberalerna har accepterat att alla deras återvändsgränder har undersökts, så kan Ulf Kristersson återintroduceras som statsministerkandidat och bli vald?
Nej, så lätt går det givetvis inte. Centern fortsätter fjättra sig vid sina orealistiska planer och har inte skaffat sig några nya.
Den borgerliga splittringen utgörs heller inte bara av synen på regeringsfrågan. Migrationspolitiken är en sakpolitisk stötesten där åsikterna går vitt isär inom borgerligheten och ingenting vi hittills sett ger oss anledning att tro att de kan hantera denna meningsmotsättning. Frågan är dessutom akut eftersom de tillfälliga migrationsreglerna som antogs i samband med flyktingkrisen löper ut om ett halvår.