Försöken att bilda regering känns allt mer som fumlig överdramatiserad tonårskurtis. Alla tycks vilja ha just det som de inte kan få. Och ingen vill ens tala med klassens utfrysta mobboffer.
Jag känner ett plötsligt behov av att hitta något positivt med dagens låsta och känsloladdade läge. Vad är glädjeämnena i eländet?
Det finns ett par sådana. Ett glädjeämne är att jag inte ser hur Vänsterpartiet ska kunna få något inflytande överhuvudtaget. För att Socialdemokraterna ska kunna regera så behöver de göra upp över blockgränsen. I sådana förhandlingar är Vänsterpartiet en belastning som är så tung att den definitivt skulle sänka alla sådana försök.
Det är stor skillnad mot förra mandatperioden. Då var Vänsterpartiets ställning stark. Den borgerliga oppositionen tvingade till och med ner Stefan Löfven i Jonas Sjöstedts knä. Det var fullkomligt bisarrt! Oppositionen krävde att budgeten skulle stödjas av Vänsterpartiet, så att blocket bakom budgeten blev större än Alliansen i riksdagen. De borgerliga tvingade S/MP-regeringen att låta Vänsterpartiet sätta sin prägel på budgeten. Och dessa borgerliga partier är fortfarande inte förmögna att ens underhandla med det andra ytterkantspartiet, Sverigedemokraterna, för att få igenom sin egen regering och sin egen politik.
Svensk partipolitik är fullkomligt galen.
Den andra goda nyheten är att det inte behöver vara så farligt att vi inte har fått någon ny regering. Övergångsregeringar kan åtminstone inte ställa till med så mycket skada. Frånvaro av ny dålig politik kan vara nog för att stärka ett land.
Så gick det för Belgien när landet saknade regering i 589 dagar, mer än ett och ett halvt år, under 2010 och 2011. Under denna tid utvecklade sig båda tillväxt och arbetslöshet bättre än i grannländerna.
Spanien saknade regering i över tio månader efter valet i december 2015. Svenska Dagbladets signatur Körsvennen beskriver hur det gick för Spanien under den tiden:
”Arbetslösheten sjönk 2 procentenheter. Tillväxten låg på 3,3 procent.
Hur kan det komma sig? Det är det som är den riktigt svåra regeringsfrågan.”
Så medan vi väntar på en regering, tänk på att det kunde vara värre. Hellre en tandlös övergångsregering än en dålig regering.