Nu är valet över. Nu börjar den verkliga persen.
Jag tvingas skriva den här texten tidigare än jag skulle önska, men å andra sidan känns det som att jag skulle ha kunnat skriva den för några veckor sedan.
I skrivande stund ser det i riket ut att bli väldigt jämnt mellan blocken. Det borgar för att vi får en stökig tid framöver. Det kan ha sin betydelse vilka som blir störst, även om båda blocken är mycket långt från en egen majoritet.
Stefan Löfven borde avgå oavsett vilket av blocken som blir störst, eftersom det är uppenbart att hans regering nu inte har ett tydligt (eller ens ett otydligt) stöd i den nya riksdagen.
Vi kommer sedan att gå in i vad jag gissar kommer att bli flera talsmansrundor. Vem kommer i första hand att få chansen att bilda regering, om de rödgröna är något större än de borgerliga? Den chansen får nog Stefan Löfven, men jag misstänker att han kommer att finna den uppgiften alltför svår.
Ulf Kristersson kan få svårt att bilda en fyrpartiregering, oavsett vilket block som blir störst. Om det borgerliga blocket inte blir det största får Liberalerna och främst Centerpartiet svårt att medverka i regeringen, med tanke på vad de tidigare sagt om vilket stöd en sådan regering behöver (och inte ska behöva från Sverigedemokraterna).
Men även om det borgerliga blocket blir det största så kan det bli så att Sverigedemokraterna röstar mot en regering där Centerpartiet ingår. Detta eftersom SD vill blockera att Centern får ett inflytande över migrationspolitiken.
Resultatet skulle kunna bli en regering som enbart består av Moderaterna och Kristdemokraterna. Då kan Sverige få en regering utan att C och L behöver fläcka sina snövita händer. Mot detta talar flera olika saker, men viktigast av dessa invändningar är att Ulf Kristersson och Moderaterna är försvagade av ett klent valresultat. Hur stor legitimitet får då en regering som bara samlar partier som utgör sisådär en fjärdedel av riksdagen?
Det finns naturligtvis också en möjlighet att vi får en regering med partier från båda sidorna av blockgränsen. Men jag tror att det i så fall omfattande attitydjustering. Stefan Löfven och Socialdemokraterna verkar utgå ifrån att en sådan regering ska bedriva deras politik. Med den inställningen lär han inte få möjlighet att leda någon regering.
Det finns partier som är vinnare i den meningen att de överträffar förra valets resultat. Framför allt Kristdemokraterna har gjort en oväntat stark valrörelse. Det var inte länge sedan läget såg hopplöst ut. Det är tydligt att de små partierna gynnas av att de får synas mycket mer i valrörelsen än de får mellan valen.
Men det finns ingen vinnare i den meningen att just nu finns det inget parti som kan pekas ut som en del av det framtida regeringsunderlaget.
Möjligen kan Sverigedemokraterna kallas för valvinnare. Men de tycks i nuläget faktiskt inte få en så stor del av rösterna som många – däribland jag – förväntat sig.
Vad kan jag skriva om valet till Gotlands regionfullmäktige? I det här läget – inte mycket av den enkla anledningen att rösterna inte räknats än. Men jag har anledning att misstänka att jag återkommer i ärendet i morgondagens tidning.