Den grova gängkriminaliteten blev snabbt en fråga om SD. Precis som så många andra frågor reducerades den efter två meningsutbyten till att vara för eller emot samtal med SD. Och precis som tidigare beror det på övriga partiers strategi, och inte på SD:s karaktär.
Att stoppa våldet har en dignitet som kräver effektiva lösningar på både kort och på lång sikt. Insatserna får inte påverkas av eventuella regeringsskiften. Då finns det en poäng med att inkludera alla riksdagspartier i arbetet. Särskilt ett parti som SD som inte osannolikt kommer få mer inflytande i framtiden. Att exkludera dem är att be om tvära politiska kast på ett område som behöver enighet och långsiktighet. Förutom att det leder till ökat väljarstöd för SD, utan att de lyfter ett finger eller behöver ta något ansvar.
Flertalet partier vill ha en bred politisk uppslutning i frågan. Men Socialdemokraterna lät meddela att de bjuder in alla partier utom just SD. Detta för att SD ”har en annan värdegrund” och en annan förklaringsmodell, enligt inrikesministern Damberg (s).
Givetvis har partierna olika värdegrund och synsätt, allt annat vore ju märkligt. Anledningen till att S slår fast att SD inte får vara med har inte med SD att göra. Inte heller är det av medkänsla för de oskyldiga offren som avrättas på öppen gata. Det är inte för att skottlossning och sprängdåd blivit vardag. Inte på grund av någon genuin oro över att staten drar sig tillbaka och att SD kommer att motverka lösningar.
Anledningen är Socialdemokraternas kärlek till sitt regeringsinnehav. Den här regeringen har SD-frågan som grund. För att behålla makten måste S hålla liv i konflikten kring hur man ska ”hantera” SD. Därför vill de exkludera SD från samtalen. Vare sig det leder till mer eller mindre gängmord i framtiden.
Moderaterna svarade snabbt att SD behövde inkluderas i samtalen. Och att det var respektlöst att exkludera endast detta parti. ”Jag talar med alla partier”, sa Ulf Kristersson. Förutom att det partiledaren säger är sunt och sant i sak, så har moderaterna all anledning att försöka desarmera SD-frågan. För att maximera möjligheterna för en moderatledd regering behöver SD inte vara den vattendelare de är idag.
Än mer intressant (och cyniskt) är Centerpartiets spel i frågan. Även de bygger sin makt, genom Januariöverenskommelsen, på SD-frågan. De bröt med Alliansen med argumentet att SD är väsensskilt från andra partier och inte går att samtala eller samarbeta med. Men nu går det tydligen. De föreslår att alla åtta riksdagspartier ska ingå i samtalen om våldet. ”När det gäller så här viktiga frågor” måste man lägga prestigen åt sidan och samarbeta, säger partiet till SR. Vem som styr landet är tydligen inte en så viktig fråga, enligt centern.
Det visar att Centerns avståndstagande till SD inte handlar om ideologiska skillnader eller något genuint avstånd mellan partierna. Det handlar om att ge Centerpartiet mer makt och position som vågmästare i svensk politik.
Så här lär det fortsätta. Med alla viktiga frågor. Ingen ska låta sig luras att det handlar om SD. Det handlar om maktstrategi.