Jag har tidigare skrivit att tiggeriet i Sverige INTE är ett exempel på den nödställdes frihet att be om hjälp. Det är en organiserad professionell verksamhet med inmutade områden och revirstrider, där den som försöker sig på att tigga på en plats som ”tillhör” några andra, snabbt får veta vad som gäller. Inte mycket till frihet, alltså.
Ett exempel på detta, från Småländska höglandet, berättar SVT om. Två barn försökte sälja majblommor utanför en butik. Det skulle de inte ha gjort, enligt den lokale ”tiggerirättsinnehavaren” som slog till dem och försökte få dem att ge sig iväg och inte konkurrera med hans ”auktoriserade” tiggeri. Roger Olsson på Höglandspolisen:
– Mannen är anmäld för misshandel, dock ska det inte handla om en grov sådan men han ska fysiskt ha konfronterat dem på något sätt.
Tiggeriet borde förbjudas. Det bygger inte upp, vare sig samhällen eller människor. Det löser inga problem med fattigdom och permanentar utanförskap. Det tjänar inga goda syften men många dåliga.
För övrigt beslutade Katrineholms kommunfullmäktige tidigare i veckan att införa ett lokalt tiggeriförbud. Beslutet togs med en överväldigande majoritet, med 37 ja-röster mot 14 nej-röster. Moderaterna och Socialdemokraterna låg bakom förslaget och de fick dessutom stöd i frågan av Sverigedemokraterna. Kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) förklarade i sitt anförande:
– Jag kan aldrig acceptera tiggeri i Katrineholm eller i Sverige.
Till Expressen var han tydlig i sin kritik mot att den regering där hans eget parti ingår inte velat åstadkomma något tiggeriförbud:
– De här personerna ska naturligtvis vara hemma i sina hemländer och se till att deras barn går i skola och att de skaffar sig ett arbete. Tiggeri går i arv.
– Jag tycker att det är skandal att Sverige inte tar ett nationellt beslut i den här frågan. Generation efter generation ska inte sitta utanför våra affärer.
Mot tiggeriförbudet röstade däremot Centerpartiet, vars gruppledare Inger Fredriksson utgöt sina känslor för P4 Sörmland:
– Det är en sorglig dag, det har blivit kallare i Katrineholm.
En känslomässigt uttalande som egentligen är tomt på innehåll, vilket är alltför vanligt i frågor som dessa. Den som uttrycker sig på det sättet anser sig vara en finare och godare människa än sina politiska meningsmotståndare. Som om inte även de som förespråkar ett tiggeriförbud kan ha ambitionen att inrätta samhället för det gemensamma bästa.
Själv har jag svårt att förstå vad exempelvis Centerpartiet i Katrineholm ser för värde i att en inrest underklass ska förödmjuka sig utanför våra butiker och bedriva en permanent skuggtillvaro i samhällets utkant, långt från sina hem och sina barn och andra anhöriga? På vilket sätt hjälper deras tiggande i Sverige dem att bryta sitt utanförskap i Rumänien eller Bulgarien? Hur skapar det dem en bättre framtid, samtidigt som de kanske redan drabbats av eller utsätter sig för risken för att utnyttjas av hänsynslösa som kan tvinga dem till tiggeri, prostitution eller kriminalitet?
Vellinge kommun tvingades ta strid med staten, i länsstyrelsens skepnad, och överklagade gång på gång till högre och högre instans för att kunna införa ett lokalt tiggeriförbud. Och vann till slut. Kommun efter kommun följer nu i Vellinges spår. Men ett nationellt tiggeriförbud vore naturligtvis att föredra.