Skötseln av statens finanser innebär högt ställda krav, det räcker inte med en god vilja och ett ekonomiskt samvete på nivå med en maffiarevisors Att bygga ett nytt stamnät för höghastighetståg går emot ekonomisk realism.
Anders Åkesson, centerpartist och vice ordförande i riksdagens trafikutskott, pläderar i en debattartikel i Göteborgsposten (27/6) för att bygga nya stambanor för höghastighetståg.
Projektet har varit hårt kritiserat på grund av den enorma kostnaden som banorna innebär, men januariöverenskommelsen binder regeringen att ta itu med det.
Åkesson närmar sig ämnet om budgetering från ett smått verklighetsfrånvänt håll. ”Vi i Centerpartiet har länge understrukit att satsningar på nya stambanor inte ska ske på bekostnad av andra prioriterade infrastruktursatsningar.” skriver han. En oförblommerad hint till att lån ska täcka upp de 230 miljarderna som projektet beräknas kosta, som om lån vore gratis pengar.
Visst är det positivt med fler klimatvänliga transportsätt än lådcyklar. Speciellt snabba sådana. Men en ödmjukhet inför projektets magnitud vore klädsamt. Klimatvänligheten kan dessutom diskuteras. Även om byggandet skulle starta redan nästa år skulle det dröja ända till 2062 innan utsläppen från själva byggandet är intjänade, enligt Trafikverkets beräkningar.
Centerpartisterna och miljöpartister är förblindade av iver. Även socialdemokraterna börjar andas snabbare och verkar ha lämnat tveksamheten över finansieringen bakom sig. Från regeringen börjar man prata om lån och en kontinuerlig avsättning i statsbudgeten i 20-30 år. Infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) menar att man kan berättiga ett beslut som kommer att påverka investeringsutrymmet till år 2045 med en bred parlamentarisk överenskommelse. Men överenskommelsen behöver vara bred på riktigt om den ska nå så långt in i framtiden. En knapp majoritet är inte en bred överenskommelse.
I dagarna tog även Stockholms handelskammare ställning i form av en rapport som summerar varför höghastighetsbanorna inte borde byggas. Och skälen är många: kostnaderna är för höga för att kunna motiveras, också klimatskulderna riskerar att bli eviga, spåren blir i realiteten en satsning på södra Sverige, passagerarunderlaget är otillräckligt. Dessutom förkortas resorna bara marginellt med höghastighetstågen.
Moderaterna, Sverigedemokraterna och i någon mån Liberalerna, verkar vara de enda som lyckas hålla huvudet kallt genom sin negativa inställning till byggandet. Att rusta upp den befintliga infrastrukturen är angeläget och högt efterfrågat av skattebetalarna. Det handlar inte heller om billiga satsningar, men rimliga utifrån kostnad och utfall.
Det går inte att göra höghastighetståg lönsamt i ett så utdraget och glesbefolkat land som Sverige. Gör det rätta och använd pengarna till att underhålla och utveckla den infrastruktur vi redan har.