Hyresrätt borde vara ett boende på kort eller medellång sikt, ett boende som snabbt kunde ge rörliga människor på en vital arbetsmarknad en första bas på en ny plats. Men så funkar hyresrätten inte alls i Sverige.
Häromdagen såg jag ett tv-program – House Hunters International på Kanal 11 – om amerikaner som söker bostad när livet tagit dem någon annanstans i världen. Avsnittet jag såg handlade om en spelutvecklare från San Diego, Kalifornien, som fått korn på ett nytt spännande jobb i Malmö. Och nu sökte han och hans hustru en bostad där, helst något att hyra. Men det var i princip kört i Malmö, berättade mäklaren, och förklarade hur staten lagt ett tak för hyrorna vilket gör att det inte finns några lediga hyreslägenheter att visa upp. Det slutade med att de köpte en lägenhet, eftersom den enda hyreslägenhet som mäklaren lyckades krafsa fram mot slutet av programmet inte räckte till.
Mäklarens beskrivning av läget är korrekt. Hyreslägenheter är en prisreglerad bristvara i Sverige. Somliga tycks gilla att det är så.
I våras var det en gotlänning som lyckades få tillträde till en av Gotlandshems mer eftertraktade lägenheter. Efter 34 år i kö. Det är ungefär så långt som man kan komma från en fungerande bostadsmarknad, men händelsen fick ändå Gotlands S-märkta riksdagsledamot Hanna Westerén att i GT skriva att:
"Artikeln om lägenheten vid Kruttornet visade så tydligt poängen med allmännyttan, och varför den måste värnas, och få växa.”
Hon tyckte också att exemplet visade på att hyresmarknaden”är ett system värt att bevara, och gärna förädla.”
Socialdemokraterna – och för den delen även den närbesläktade Hyresgästföreningen – lider av en mental blockering. De omfamnar dagens system och vägrar se dess fel och brister. Bristen på bostäder ska liksom lösas med magi, genom en plötsligt förvärvad förmåga att bygga nya bostäder med låga hyror. Goddag yxskaft.
En omreglering av hyresmarknaden är samtidigt ett av de krav som Centern och Liberalerna är överens om i de pågående regeringsförhandlingarna. Det ska bli intressant att se hur långt de kommer med det kravet. Den frågan lär omsorgsfullt begravas i en eller flera rejäla utredningar, gissar jag, medan Socialdemokraterna försöker skapa en illusion av en vilja att faktiskt göra något.
.
Nå, Centerns och Liberalernas krav har ändå fått Hyresgästföreningen att reagera. Föreningens ordförande Marie Linder framträdde i Agenda häromdagen och orerade om hur bostäder är en mänsklig rättighet.
Men i så fall borde hon ju vara djupt bekymrad över den situation med bostadsbrist som dagens hyresregleringar bidragit till att skapa. Svenska Dagbladet skrev i somras om hur 928 000 står i bostadskö enbart i landets tre största städer. Totalt i hela riket är det naturligtvis många, många fler än så, och situationen förvärras för varje år.
För övrigt är Marie Linder givetvis socialdemokrat och innan hon år 2014 brev ordförande för Hyresgästföreningen så var hon kommunkationschef på LO.