Det händer inte mycket i partipolitiken nu, trots att det snart är val. Om det inte vore för den politiska brandturismen skulle aktiviteten ligga nästan helt nere. Det förvånar mig varje gång, när valrörelsen liksom tar semester efter Almedalsveckan. Är det så få som ser politiken som ett ständigt närvarande kall? Eller är partierna rädda att stöta bort snarare än locka väljarna, om man blir alltför påflugen för semesterlediga svenskar?
I en paus mitt i valrörelsen kan det vara läge att fundera över dess förutsättningar och den gångna mandatperioden. Det har varit en underlig tid, präglad av de traditionella blockens oförmåga att hantera det parlamentariska läget med en stor tredje kraft i politiken i form av Sverigedemokraterna.
Borgerligheten gav prov på självskadebeteende när den valde att frivilligt avstå makt till den rödgröna minoriteten för att låta den fortsätta regera.
Det är svårt att sia om valresultatet, men en sak är lätt att förutspå. Inget block kommer att få majoritet. Därmed kommer vi att få en parlamentarisk situation efter valet som inte olik dagens. Hur ska det hanteras?
Jag har en revolutionerande idé. Väljarna avgör riksdagens sammansättning. Varför inte låta riksdagens folkvalda rösta om politiken på ett sådant sätt att varje parti försöker få genomslag för sin politik? Det kallas representativ demokrati.
Vad får vi för regering, i så fall? Jag vet inte. Det finns flera olika möjligheter. Men en sak vet jag. Den regering som vill sitta kvar tvingas visa betydligt större respekt för riksdagens majoritet än den regering vi har i dag. Oavsett om det är en borgerlig alliansregering, en rödgrön regering, en regering över blockgränsen eller en moderat eller socialdemokratisk enpartiregering. Själv tror jag att en enpartiregering nog har bäst förutsättningar att manövrera med den smidighet som kommer att krävas, men jag kan ha fel.
Kan Sverigedemokraterna bli en del av en regering? Nej, de politiska skillnaderna är alltför stora. Men det finns också likheter och samsyn inom delar av politiken mellan SD och borgerligheten. Och mellan SD och Socialdemokraterna.
Oavsett hur minoritetsregeringen ser ut kommer den att behöva kommunicera med alla partier i riksdagen. Vill du kalla det för samarbete? OK, låt gå för det. I så fall behöver både Ulf Kristersson och Stefan Löfven ställa in sig på att samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet. Det är stor risk för att de kommer att utgöra mer än 20 procent av riksdagen.
Kommer inte det att leda till att Sverigedemokraterna får ett inflytande över politiken. Jodå. Så är det. Men inte mer inflytande än vad deras röstetal berättigar dem till. Och inget inflytande alls i frågor där SD har resten av riksdagen emot sig.
Politiken kan inte handla om hur Sverigedemokraterna ska ”hanteras”. Jag är dödstrött på den debatten. Hur vore det om varje parti tar ansvar för hur de själva agerar?