Jag skrev i fredags om hur Högsta domstolen stoppat utvisningen av en somalisk våldtäktsman. Sedan dess har Dagens Juridik uppmärksammat ett annat fall. Nu är det hovrätten för Nedre Norrland som ändrat en dom från Gävle tingsrätt. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten inte att det var att beteckna som rån när gärningsmannen först knuffade omkull en 86-årig kvinna och sedan slet åt sig hennes handväska. Mannen hade dessutom skuggat den äldre kvinnan en lång sträcka från ett köpcentrum, så brottet var definitivt inte en stundens ingivelse.
Hovrätten fällde istället mannen för grov stöld och ofredande och sänkte straffet från ett år och två månaders fängelse till bara åtta månader. (Vilket i praktiken innebär mindre än sex månader.) Och brottet ansågs inte längre motivera utvisning!
Att bruka våld mot 86-åriga damer för att tillskansa sig deras egendom är alltså inte tillräckligt skäl för utvisning, enligt en svensk hovrätt. I hur många fall avstår tingsrätterna ifrån att döma till utvisning, när det egentligen borde vara väl motiverat, eftersom man vet eller anar att det aldrig kommer att hålla i nästa instans?
Varför ska en person som inte är medborgare i Sverige få behålla sitt uppehållstillstånd om den lönar Sveriges generositet med grov brottslighet? Varför låta sådana personer fortsätta vistas i landet när vi har chansen att bli av med dem så att de inte kan göra fler invånare till offer för deras brottslighet?
Domslutet från hovrätten för Nedre Norrland är ännu ett fall som gör det uppenbart att det behövs lagändringar som tvingar domstolarna att avkunna domar som ligger mer i linje med det allmänna rättsmedvetandet.