På söndagskvällen får svensk publik stifta närmare bekantskap med president Vladimir Putin. Då intervjuas Rysslands auktoritäre ledare av regissören Oliver Stone i "Putin enligt Oliver Stone" i det första av fyra timmeslånga avsnitt. Intervjuerna har redan visats med undertexter i USA och Ryssland under sommaren. Att den statliga ryska kanalen "Första kanalen" visar "The Putin interviews" är ett säkert tecken på att Stone inte har försökt ställa presidenten mot väggen eller kommit med allför kritiska frågor. Vissa amerikanska kritiker menar till och med att Stone har köpt rysk propaganda-TV:s världsbild rakt av och mer därtill.
Det förvånar inte. Oliver Stones vänstersympatier är väl kända. Han har tidigare intervjuat Kubas förre diktator Fidel Castro och Venezuelas Hugo Chavéz. Båda männen var högljudda USA-kritiker och i Chavéz såg Putin enligt uppgift en "själsfrände"
Från Kremls sida hoppas man säkert på att vinna sympatier genom att framställa en mer avslappnad och vardaglig Putin. Om mindre än ett år arrangerar Ryssland fotbolls-VM. Tidigare försök till charmoffensiver gentemot väst har visserligen misslyckats, men det skadar ju inte att försöka rulla bollen i rätt riktning genom att framställa en mer positiv bild av ledaren.
För svenska tittare finns det också ett värde i att ta del av de förvisso tillrättalagda intervjuerna. Sverige är tvunget att förhålla sig till ett Ryssland som under överskådlig framtid bedriver en aggressiv politik gentemot det nära utlandet. Då skadar det inte att försöka sätta sig in i de tankemönster som driver regimen.
En sådan bärande tanke som har vuxit sig starkare och starkare inte bara hos makteliten utan i hela samhället är att USA är ute efter att stycka upp Ryssland och avsätta presidenten. Färgrevolutionerna i Georgien och Ukraina i början av 2000-talet var enligt Putin USA:s verk. Händelserna på Majdan i Kiev, runt årsskiftet 2013-2014, som ledde till att Kremls man Viktor Janukovitj flydde var en statskupp iscensatt av amerikanerna.
Konspirationsteorierna florerar högt och lågt och misstron mot USA är grundmurad. Samtidigt har de liberala krafter som tidigare hade presidentens öra försvunnit en efter en och ersatts av hökar och gamla barndomsvänner vars karriärer är bundna till presidenten.
Det är på det hela taget en skrämmande utveckling. Det lär dock Putin och Stone inte orda särskilt mycket om.