Den storskaliga produktionen av ris föder ungefär hälften av jordens befolkning. Odlingen leder dock till stora utsläpp av en av de farligaste växthusgaserna metan. Denna gas orsakar cirka 20 procent av den globala uppvärmningen. Risodlingen är en av de största källorna till metanutsläpp. Tre års försöksodlingar i Kina visar nu att ett nytt genmodifierat ris kan minska utsläppen betydligt och samtidigt ge ökade skördar. Det är en utmärkt nyhet att en lösning på denna avgörande utmaning äntligen verkar vara i sikte. Trots detta synes frågan om genmodifierade grödor för tillfället vara en het potatis och motståndet är stort.
EU-kommissionen föreslog till exempel nyligen att tillåta medlemsstaterna att på egen hand förbjuda import av genmodifierade grödor (GMO). Den svenska regeringen har sen dess preciserat en svensk ståndpunkt i frågan. Denna ger ett märkligt intryck. Det första intrycket är att argumenten syfta till att förkasta förslaget men slutsatsen är att de försiktigt stödjer förslaget. Sverige har sedan länge stått upp för principen att beslut kring våra livsmedel måste bygga på en vetenskaplig grund. Det har man med Miljöpartiet i regeringsställning nu frångått genom att lägga in diverse brasklappar kring situationer när vetenskapliga bedömningen kan frångås. Det är ett allvarligt trendbrott att vetenskap nu får lämna plats för ”miljöpartiets” allmänna tyckande.
Med en kraftigt växande befolkning och mindre arealer att odla på framöver måste vi de kommande 40 åren globalt producera mer mat än de senaste 10 000 åren tillsammans. Detta är en enastående utmaning. Genmodifierade grödor framkallar känslor men är inte så onaturligt som det kan framstå. Människan har i alla tider använt olika sätt att förädla växter på.
Mer än 25 års - till stor del skattefinansierad - forskning visar entydigt att gentekniken inte innebär större risk än traditionell växtförädling. Därför bör mer gemensamma resurser läggas på forskning i denna fråga. Är grödorna bevisligen säkra för människa och natur bör det vara upp till den enskilda lantbrukaren eller konsumenten att avgöra om de vill använda dem. Det ska inte toppstyras av staten. Jag är full av tillförsikt för vad tekniken kan bidra med för ett bättre klimat och den nya GMO-riset är ytterligare ett i raden av exempel på hur forskning och ny teknik kan hjälpa oss att bemöta klimatutmaningen samtidigt som vi ökar matproduktionen.