Synen på hur ekonomin ska hanteras på ett ansvarsfullt sätt skiljer sig verkligen åt mellan borgerligheten och de rödgrönrosa. Jag ska, på basen av gårdagens debatt i regionfullmäktige, våga mig på ett helt ärligt försök att beskriva den rödgrönrosa attityden.
1. Budgeten är bara en gissning, ett påstående som yppades vid flera olika tillfällen.
2. Om en nämnd misslyckas med att leva upp till budgeten så är det självklart att den gjort allt den kunnat. Underskottet är därför oundvikligt.
3. Om en nämnd går med underskott så måste fullmäktige ta sitt yttersta ansvar och ge nämnden ett tilläggsanslag som motsvarar underskottet.
Under dessa betingelser är det inte egendomligt att nämnderna ofta gjort stora underskott under det rödgröna styret.
Debatten om tilläggsanslag till överförmyndarnämnden, socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden blev därefter. De rödgrönrosa envisades med att låtsas som att nämnderna skulle tvingas till snabba idiotbesparingar om de inte fick tilläggsanslag. Men nämnderna har förvarnat om det ekonomiska utfallet. Nu får de göra vad de kan för att med rimliga medel begränsa underskottet. Och efter bästa förmåga stå för resultatet, om det är negativt när året är över. Åtminstone överförmyndarnämnden tycks ha en nöjaktig förklaring.
I en av dessa voteringar förlorade de borgerliga. Voteringen kom inte som en total överraskning. Redan under den föregående debatten förklarade Lars Engelbrektsson att Sverigedemokraterna ändrat sig och avsåg rösta för tilläggsanslaget till socialnämnden.
Just i den stunden råkade jag se det hjärtliga leende som Daniel Heilborn (MP) riktade mot partikamraten Isabel Enström. Hur hon tog beskedet vittnade hennes bakhuvud inte om.
Det är ju uppenbart att ingen vill ha med SD att göra. Åtminstone agerar alla på det sättet. Men det är också uppenbart att det är många som inte har något emot att vinna voteringar med hjälp av SD:s röster.
Vi står inför en intressant men osäker och frustrerande mandatperiod om den ska fortsätta i samma stil. Alla är SÅ angelägna om att inte ge SD något inflytande, men när alla andra partier formerat sig i två minoritetsblock, så innebär ju det att när dessa block tycker olika så är det SD som bestämmer. Därför blev det i går så att en nämnd, på tämligen godtyckliga grunder, beviljades det tilläggsanslag som andra nämnder nekades.
Det finns olika lösningar på detta problem. Samförstånd över blockgränsen, till exempel. Eller att prata med SD så man kan förankra en politik som hänger ihop. Men om det ska fortsätta på detta sätt, att ett utfruset och i grunden populistiskt parti ges stor makt men inget ansvar, så kan de politiska besluten snart bli sådana att det blir omöjligt att ta ansvar för styret av Gotland.
I debatten om tilläggsanslag och budget är det för övrigt påfallande hur ofta framförallt rödgrönrosa företrädare framställer det som att Region Gotland genomgått något av en kris under de senaste åren. I själva verket har vi haft många år i rad med högkonjunktur och stigande skatteintäkter. Och Region Gotland har dessutom kunnat kassera in stora intäkter från reavinster vid olika försäljningar. Men Region Gotland har ändå haft finansiella problem.
Det de rödgröna beskriver som nödår har i själva verket varit de goda åren. Krisen kommer när vi nu sannolikt är på väg in i en lågkonjunktur. Vilket gör det extra viktigt att Regionledningen är stabil försäkrar sig om att vinna viktiga voteringar.