Det känns som om Stefan Löfvens frånvaro i Almedalen lämnade större avtryck än Magdalena Anderssons närvaro. Stefan Löfven föredrog Ullared framför Visby. Och det passar väl egentligen rätt bra. Partiet har ju i mångt och mycket övergett opinionsbildningen och övergått till att kränga vad som helst.
Ett blött finger i luften är en sliten bild för politiker som letar efter befintliga opinioner som de kan springa ikapp och försöka ställa sig i täten för. Stefan Löfven är blötare än så. Jag skulle vilja likna Socialdemokraternas så kallade maktinnehav vid forsränning. Det är yttre krafter som avgör vart färden går, medan Stefan Löfven kan försöka hålla båten på rätt köl och undvika de värsta stenblocken. Förvalta andra partiers budgetar och genomdriva andra partiers politik? Det går finfint. Bara inget välter oss överända. Bara vi kan ta oss dit vi ska, var det nu är.
Är det inte symtomatiskt att en välfärdskommission är det förslag som Socialdemokraterna hade med sig till Almedalen. Snälla, berätta för oss vad vi ska göra! Kommuner, regioner och fackförbund – fyll vår tomhet med innehåll. Med barlast kan vi klara nästa fors.
Så kan Socialdemokraterna först genomföra en gymnasieamnesti för att sedan tillbringa en valrörelse med att försöka se trovärdiga ut med en ny restriktiv migrationspolitik. Och efter många om och men bildar man sedan en regering som öppnar upp för mer anhöriginvandring. I ena läget får koalitionspartners bestämma, i andra läget försöker man tillfredställa en opinion. Partiet tycks sakna egen övertygelse och landets väl och ve är inte heller en prioritet. Det handlar om att vinna val och att bilda och hålla ihop regeringar.
Vem styr Sverige? Det är ingen som styr Sverige. Kursen är bara ett resultat av det yttre tryck Socialdemokraterna och statsministern utsätts för. Det är många och mycket som påverkar, men det är ingen som har kontroll. Under tiden skjuts och sprängs det som aldrig förr. Laglösheten erövrar nya territorier medan poliserna blir färre. Svenska städer hotas av elbrist. Sveriges tillväxt är låg och den svenska kronan sjunker i värde. Och medan alltfler kommuner går på knäna och i vissa fall till och med mot konkursen, så delar Sverige fortfarande ut mångdubbelt fler uppehållstillstånd än de andra nordiska nationerna gör sammanlagt.