Vi lever i ett rödgrönt haveri

Vårdklockegatan i Visby. Här brukar någon köra fast ibland. Men de rödgröna tycka ha Vårdklockegata varje vecka, både här på ön och på fastlandet.

Vårdklockegatan i Visby. Här brukar någon köra fast ibland. Men de rödgröna tycka ha Vårdklockegata varje vecka, både här på ön och på fastlandet.

Foto: Henrik Radhe

Ledare Gotlands Allehanda2017-03-01 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Villatomterna som inte såldes blev ämnet för gårdagens huvudledare om Regionfullmäktige. Men jag hade på goda grunder kunnat välja också andra ämnen, som exempelvis debatten om ansvaret för att Regionen glömde bort att ansöka om den rödgöra regeringens byggbonus, vilket kostade oss kring 6 miljoner kronor. Eller Patrik Thoreds (M) frågor till Björn Jansson (S) och Tommy Gardell om markhyrorna i Almedalsveckan, vilket gav dem ännu en möjlighet att misslyckas med att reda ut oklarheter och vad som egentligen beslutats och varför.

Själv funderar jag över hur i hela friden Almedalsveckan ska klara av att administrera och disponera markuthyrningen, när varje hyresgäst ska kunna hyra exakt så många kvadratmeter den vill ha. Jag anar att det kan bli väldigt rörigt.

Fullmäktigemötet snubblade från den ena pinsamheten till den andra. Men det är inte bara på Gotland som ett rödgrönt styre tycks ha mer grus än kugghjul i maskineriet.

Flygskatten sågas jäms med fotsulorna av remissinstanserna.

Nästan alla remissinstanser (utom LO) sågar också Ilmar Reepalus utredning om vinstbegränsningar i välfärdsföretagen. Till och med statens egna myndigheter tvingas säga ifrån. Som när Riksrevisionen påpekade att utredningen ”har stora brister”. Regeringen lär inte få eländet genom riksdagen, inte ens om man begränsar ambitionerna till att de nya reglerna endast ska drabba friskolorna.

Kilometerskatten på transporter? Den tvingades regeringen alldeles nyligen tack och lov ge upp planerna på. En efterklok finansminister Magdalena Andersson (S) konstaterade att: ”Svenska åkares konkurrenskraft riskerar att försämras. Det är inte acceptabelt.”

Bankskatten? I fredags tvingades regeringen backa även från denna kritiserade specialskatt, som skulle slå både blint och orättvist. För att rädda ansiktet meddelade man samtidigt att man planerar att höja bankernas i sammanhanget ovidkommande avgift till resolutionsreserven. (Pengar avsatta för krislägen.)

Den rödgröna regeringen började sin gärning med att slösa energi och resurser på att försöka lägga ner Bromma flygplats och att fördröja Förbifart Stockholm. I fråga efter fråga hamnar den snett och tvingas senare krypa till korset. Eller till kolet, som i Vattenfall-fallet.

Det återstår att se hur det går med regeringens planer för den så kallade entreprenörsskatten, de så kallade 3:12-reglerna. Ändringen skulle innebära att skatten höjdes med kring fem miljarder för de mindre företag som vi vill ska växa sig större. De företag som ska skapa framtidens jobb.

Regeringens motgångar är positiva för Sverige. Det vore naturligtvis ännu bättre om Sverige hade en regering som hade både viljan och förmågan att bedriva en genomtänkt tillväxtpolitik. Men vi har en regering som är oförmögen att genomdriva hela sin skadliga politik.

Trots allt detta så undrar jag om inte eftervärldens dom kommer att vara som hårdast inför den handfallna passivitet regeringen visar när det gäller integrationspolitiken och att öppna arbetsmarknaden för nykomlingar. På detta område har regeringen inte ens en politik som den kan misslyckas med att genomdriva.