För exakt 80 år sedan vaknade tyskarna upp till synen av krossade butiksfönster. Mängden av allt krossat glas var stor och glasbitarna påminde om kristall vilket fick natten då allt hände att bli kallad för Kristallnatten.
De så kallade Novemberpogromerna nådde natten mellan 9 och 10 november 1938 sin kulmen när Nazistpartiets paramilitära gren, de brunklädda Sturmabteilung, andra antisemiter och vanligt folk gav sig på judar och deras verksamheter.
Under Novemberpogromerna, som pågick mellan 7 och 13 november -38, dödades omkring 400 judar, över 20 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, nästan 300 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. De flesta är överens om att Novemberpogromerna och Kristallnatten var början till förintelsen.
Den intolerans mot oliktänkande och mot judar som splittrade Tyskland under mellankrigstiden och vad det ledde till borde vi i dag se tillbaka på som en varning. Vi ser samma tendenser när vi tittar oss omkring i dag. Hatet mot oliktänkande och personer av annan härkomst sprider sig. Synagogor och moskéer attackeras. Vi är ännu långt ifrån den statsunderstödda terrorism som drabbade mellankrigstidens Tyskland, men vi har börjat gå på samma stigar. Det är viktigt att vi nu visar en enad front mot antisemitism, rasism, det hat som sprids mot oliktänkande och den polarisering av samhället som det medför.
Kristallnatten är en mycket tydlig tidpunkt för intoleransens värsta sidor och därför är 9 november ett viktigt datum för att manifestera mot den grova intoleransen.
I går genomfördes, om inget katastrofalt inträffade, en manifestation i Visby för att påminna om Kristallnatten och dess följder. Tanken var att manifestationen skulle vara tvärpolitisk men i torsdags meddelade Liberalerna på Gotland att de inte tänkte vara med som en av medarrangörerna.
Liberalerna för fram samma argument som vi sen lång tid hört från mörkare högerkrafter, nämligen att nazismens brott mot mänskligheten bara kan tas upp om man samtidigt tar upp sovjetkommunismens brott mot mänskligheten. Men hur tänker Liberalerna då? Det finns ju redan en internationell dag som tar upp just det som Liberalerna pekar på.
”Den 23 augusti är internationell minnesdag för kommunismens och nazismens offer;” skrev dåvarande EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson FP/L tillsammans med dåvarande ordföranden i Liberala ungdomsförbundet Linda Nordlund i en debattartikel just 23 augusti 2014.
Hade Liberalernas avståndstagande inte varit så allvarligt hade man kunnat skämta om det hela, men när Liberalerna nationellt visat tydligt att de står enade med alla andra sanna demokrater i kampen mot odemokratiska strömningar ter sig avhoppet mycket märkligt. Men det finns hopp även för L på Gotland, Liberala ungdomsförbundets Anna Hallbom tar, enligt Helagotland.se, kraftigt avstånd från avhoppet, något som hedrar henne.
Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride och jag har uppenbart helt olika syn på hur Moderaterna och Kristdemokraterna tänkt sig att en konservativ högerregering skall fungera. Jag tolkar att Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) tänkt sig en ”går-det-så-går-det” regering, vilket då blir exakt det samma som det styre minoritetsalliansen verkar bedriva här på ön. Alltså inte en regering som överlägger med SD, vilket Bofride verkar tro. Nationellt uppfattar jag att Annie Lööf (C) är tydligt emot en ”går-det-så-går-det” lösning med SD i vågmästarroll, medan Eva Nypelius (C) uppenbart föredra den lösningen.