Då verkar det vara klart hur Gotland ska styras framöver. Det ser ut att bli som jag befarade. Eva Nypelius (C) väljer en borgerlig ”går det så går det”-minoritet framför ett tydligt ledarskap. Viljan att hålla ihop den borgerliga alliansen var större än viljan att hitta en majoritet. Det här är inte att ta ansvar utifrån mitt sätt att se det.
Nu finns det risk för att det, precis som i riksdagen, blir Sverigedemokraterna som styr vem som får de tunga posterna. Det finns också en risk att det blir SD som får möjlighet att styra i de frågor som de olika blocken inte kommer överens om. Ett SD som vi inte har en aning om vad de vill.
Och hur blir det till våren och beslutet om budget? Jag har svårt att se att de gotländska Sverigedemokraterna har en annan favoritlek än den som partiet har i riksdagen. Nämligen ”sätta käppar i hjulet”-leken. Men det lär vi nog bli varse.
Om jag förstått rätt så har den fyrhjuliga allianskärran varit så frikostig under förhandlingarna att de erbjudit Feministiskt initiativ och Socialdemokraterna att bli det femte hjulet. Och det innan de ens börjat diskutera sakfrågor. Allt som Socialdemokraterna har blivit anklagade för har nu den gotländska borgerligheten infriat i sitt sätt att ta sig an valresultatet.
När Gotlänningens politiska chefredaktör i gårdagens ledare ondgör sig över den uppkomna situationen blir det nästan komiskt.
”Lokalt verkar ambitionerna att bryta blockpolitiken saknas” inleder hon texten om det gotländska politiska läget. Därefter blir både Fi och S anklagade för att inte vilja bryta blockpolitiken, medan hon fortsätter med att enbart beskriva de fyra borgerliga partierna som Alliansen.
Vi som hängt med vet att S gärna velat se en S+C regim, men att det inte kommer att bli verklighet, då de borgerligas ambition att bryta blockpolitiken nu visat sig vara obefintlig.
I en artikel i GA, 2/10, kan vi läsa att Meit Fohlin (S) och Socialdemokraterna är villiga att hitta nya samarbetsvägar.
”Vi är öppna för ett samarbete över blockgränserna där vi och C utgör kärnan, och kanske ta hjälp att något annat mindre parti.”
I samma artikel beskriver Eva Nypelius (C) att Centerpartiet är tydligt med att hålla ihop de borgerliga.
”Jag har sagt hela tiden att vi vill hålla ihop Alliansen.”
Det som nu verkar kristallisera sig i debatten är hur de borgerliga försöker lägga över ansvaret för att hålla SD utanför inflytande, på de rödgröna och Fi. Men om jag tydligt visar att jag vill köra både till och från festen kan jag inte dricka en flaska vin och sedan kräva att de andra ska ta sitt ansvar och betala taxin.
Väljer jag att ta ansvar så är det också jag som får stå till svars om jag inte lever upp till det. Så pass rakryggade bör även borgerliga politiker vara när de själva väljer att sätta sig i en svår sits.
Fördelen för de rödgröna som nu får gå i opposition är att deras förhandlingsläge förbättrats betydligt. Från att vara ett av flera partier, får de nu möjlighet att förhandla med ett starkt utgångsläge.
Antingen går den borgerliga minoriteten med på de rödgrönas krav eller så får de förhandla med SD eller hoppas att SD ändå stöder dem. Annars kommer deras politik aldrig att kunna infrias.
Den väg som de borgerliga nu valt att handskas med valresultatet är ingen bra väg. Valet att sätta den borgerliga alliansen för Gotland kan bli dyr för oss alla.