Tänk vad outsägligt bra att arbetsmarknaden kan bli en av de stora valfrågorna nästa år. Tänk vad skönt att vi kan få en valrörelse som handlar om arbetsvillkor, arbetets värde, och hur vi ska organisera vår arbetsmarknad. För visst är det så, att den grundfråga som legat högt upp på dagordningen under hela mandatperioden är arbetsmarknaden.
Det finns ett antal knäckfrågor. Diskussionen om enkla jobb, lägre ingångslöner och subventionerade anställningar delar de politiska partierna. Både inom och mellan blocken. Alldeles nyligen presenterade Alliansen ett av de sällsynta gemensamma förslagen om arbetsmarknaden. Det handlar om en ny anställningsform för unga och nyanlända, som får innehas i max tre år, med helt slopad arbetsgivaravgift. Det är inte ett dumt förslag. Den stora tankevurpan kommer i lönesättningen.
Här vill allianspartierna sätta ett lönetak som beslutas politiskt, av riksdagen. Det är en dödsstöt mot den arbetsmarknadsmodell som tjänat Sverige väl och länge.
Eva Bofride dundrar mot förslagets kritiker i sin ledare i fredagens Gotlänningen. Hon menar att LO:s kritik mot förslaget ekar tomt, för att man i detta nu förhandlar med Svenskt Näringsliv om en anställningsform som liknar den som Alliansen presenterat.
Bofride talar om att socialdemokratiska debattörer bemöter förslaget som om man inte förstod det och att det minsann inte talas om löner i förslaget. ”Fake news”, avslutar Bofride sin ledare.
Fake news, var det, ja. För det första bör väl nämnas att det visst talas om lönenivåer i förslaget. I det dokument som Alliansen presenterade, som man bland annat kan hitta på Centerpartiets hemsida, står det klart och tydligt att taket för lönen ska vara 21 000 kronor i bruttolön.
Det är i sig ingen dålig lön – men det är inte det som kritiken handlar om. Kritikens kärna är att politiker ska hålla sig långt bort från lönebildningen – den ska arbetsmarknadens parter sköta. Arbetsgivare och arbetstagare, organiserade i arbetsgivarorganisationer och fackförbund, ska förhandla villkoren för arbetet. Inte Sveriges riksdag.
Vill man som ivrig politiker göra något åt arbetslösheten finns det en kader av verktyg att använda sig av. Subventionerade anställningar, utbyggda yrkesutbildningar, och investeringar i infrastruktur och byggande. Det är jobbskapande åtgärder som pressar ner arbetslösheten samtidigt som den svenska arbetsmarknadsmodell får fungera som den ska.
Så problemet är inte att förslagets kritiker inte begriper vad förslaget innebär. Vi håller helt enkelt inte med om att det är ett bra förslag, på samma vis som Eva Bofride är övertygad om att det är rätt väg att gå.
Det övergår mitt förstånd varför borgerliga debattörer och politiker inte vill spela med öppna kort. Förslaget nämner lönenivåer – stå för det! Förslaget innebär att politiker blandar sig i lönebildningen – stå för det!
Att försöka blanda bort korten kommer inte att fungera, och det ska onekligen bli spännande att se hur Alliansens lönesänkarlinje mottas i valrörelsen 2018.