Jag har svårt att bli upprörd över att statsminister Stefan Löfven (S) väljer bort Almedalen i år. Han är inte den första och inte den sista partiledaren eller statsministern som gör det valet.
Redan 1975 valde Olof Palme (S) bort sitt traditionelle sommartal, till förmån för Tage G Petersson (S). Göran Persson (S) hade elva tillfällen att vara i Almedalen under sin tid som partiledare och statsminister men kom bara två gånger.
Den första Almedalsveckan efter den borgerliga valsegern 2006 valdes bort av såväl statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som näringsminister Maud Olofsson (C). Även Folkpartiets dåvarande partiledare Lars Leijonborg höll sig borta, men då hade han redan annonserat sin avgång. Så, nej jag har svårt att bli upprörd.
Däremot bör vi gotlänningar och arrangörerna börja tänka till. För Stefan Löfven möts av jubel när han deklarerar att han istället för Almedalen väljer att möta vanligt folk.
Man kan tycka vad man vill om det uttalandet, och att det faktiskt finns vanligt folk även på Gotland, men de positiva reaktioner som Statsministern möter genom att välja bort veckan borde få oss att tänka till på hur Almedalsveckan utvecklats. Vilka är det som tar sig hit och vilka har råd att bo här under Almedalsveckan?
Jag fick nyligen själv frågan om jag kunde tänka mig att hyra ut vår lägenhet under veckan. Det skulle tydligen kunna ge hela 20 000 kronor. Nu är det min mest hektiska arbetsvecka och jag ser det som nödvändigt att ha min lägenhet själv, men 20 000 kronor för en vecka är mycket pengar. Vilka har råd att betala så mycket?
En hotellhelg i Stockholm med familjerum kan man under samma period få för omkring 2 000 kronor, och då ingår frukost. Varför betala tio gånger mer för en vecka på Gotland, där man får fixa frukosten själv om man hyr en lägenhet? Klart att rykten går om att bara de närmast sörjande har råd och att vanligt folk inte har råd. När det till och med rapporteras om att partiledare väljer att flyga fram och tillbaka på dagen för att slippa de dyra hotellkostnaderna är det något galet.
Det här måste vi göra allt vi kan för att ändra på. Vi måste kunna visa på att Almedalsveckan också är till för vanligt folk. Annars blir det till slut en sanning att det inte finns vanligt folk i Almedalen under politikerveckan.
* * *
Handelsminister Ann Linde (S) har fotograferats med huvudsjal under besöket i Iran, vilket har blivit en snackis. Från Liberalerna och även från sidan här bredvid uttrycks det med förfäran att handelsministern valde att följa Irans lag som kräver att kvinnor har huvudbonad.
Anledningen till besöket i Iran var att underteckna ett handelsavtal. Något man i och för sig kan ha åsikter om. Men då avsikten med besöket var handelsavtalet skulle jag se det som korkat av vår handelsminister att demonstrera sin åsikt om tvånget för kvinnor att bära huvudbonad, genom att bryta mot Iransk lag och vägra ha huvudbonad.
Jan Björklund (L) tyckte att regeringen kunde ställa krav på att underteckna avtalet på den svenska ambassaden där svensk lag gäller eller i något annat land där förbudet inte finns. Det låter väl bra, men när vi är på besök i andra länder så får vi nog ta seden dit vi kommer, speciellt om vi vill ha det resultat som resan var ämnat för.
När vi sen väl har upprättat handelsförbindelser kan vi ta tag i arbetet med att försöka påverka de patriarkala styret i Iran åt rätt håll.
Jag är faktiskt förvånad över att det är just liberala förespråkare som är kritiska till att först få till ett handelsavtal för att sen påverka. För det är just liberala företrädare som oftast vurmar för handelns förmåga att knyta band och skapa frihet.